Hur accepterar du ögonblicket när någon som stod dig nära helt enkelt lämnar? När han stänger dörren och lämnar efter sig tomhet, tystnad? Det kanske inte är meningsfullt att leta efter svar direkt. Kanske är avgången som verkar som slutet faktiskt en början som du inte förstår ännu. Ibland är det förlusterna som leder oss dit vi borde vara på väg.
När du gick därifrån verkade det som om världen stod stilla ett ögonblick. Ord de hängde i luften, outtalade, tunga, genomsyrade av det som inte gick att förklara.
Din avgång var inte ett ögonblick, utan ett hack i tiden som lämnade ett utrymme – först för stort, för tyst, för tomt. Det var som om allt jag visste hade fallit samman. Men det var i denna upplösning som något nytt började växa fram, något som väntade på att bli upptäckt.
Din avgång ställde mig framför en spegel som jag hade ignorerat för länge. Jag såg dig inte i honom, utan mig - versionen av mig som gömde sig bakom drömmarna jag hade om dig.
Jag fick veta att din uppskattning inte var ett straff, utan en inbjudan. En inbjudan att gå djupare in i mig själv, att fråga mig själv vem är jag utan dig
Till en början verkade smärtan som slutet
Som något du inte kan fly, som en skugga som följer dig vart du än går. Men ljuset började sippra genom den skuggan.
Jag insåg att din avgång inte bara var din, utan också min vändpunkt. Glappet mellan vad jag trodde att jag behövde och vad jag faktiskt förtjänade.
När du stängde dörren efter dig öppnade du en ny – för mig – trots att jag inte såg den först. Din avgång var som vinden som blåser bort gamla löv och ger plats åt nya. Först kämpade jag med frågorna. varför gick du Vad gjorde jag för fel? Men så småningom insåg jag att det verkliga svaret inte finns i dig, utan i mig.
Allt händer av en anledning - inklusive det faktum att du lämnade
Inte för att knäcka mig, utan för att förvandla mig. Din frånvaro lärde mig att vara med mig själv. Att finnas där – för mig – för mig själv. Hur man uppskattar dina tankar, dina känslor, dina drömmar. Hon lärde mig att kärleken jag letade efter i dig redan finns i mig.
Din avgång var inte slutet på historien, men början på ett nytt kapitel. Kapitel där jag lärde mig att älska utan villkor, att leva utan rädsla och att tro att det som kommer efter förlust inte är tomhet, utan frihet.
Och nu när jag ser tillbaka ser jag dig inte längre som en smärta, utan som en vändpunkt. Ett nytt liv utan dig. Det är trevligt. Jag är tacksam för att du fick mig att inse mitt värde, min styrka och mina drömmar. Din avgång påminde mig om att jag kunde förlora allt, ah så länge jag har mig själv har jag allt.
