Jag brydde mig inte. Vi hittade nämligen en glänta med äkta vilda blåbär och attackerade dem. Solen sken genom tallarna, det luktade mossa och barr, det var lugnt och tyst. Vi båda har slaw, slaw och blåbärsslaw. Och även om vi kom till mötet med den trevliga föreståndaren för den lokala fjällbanan med lila runt munnen, som sagt, så brydde jag mig inte på ett tag. Det finns inget som heter riktiga tyska vilda blåbär.