Det är inte lätt för unga idag. Tja, om jag ska vara ärlig så gjorde de det aldrig. När deras framtid är hotad av krig, för det andra av fattigdom, för det tredje av en ekonomisk kris... Kampen om framtiden flyttar bara till andra slagfält. Idag, i de flesta västerländska och utvecklade länder, är dessa arbetsförmedlingar, medan de i många fortfarande är fält och riktiga slagfält. Men om vi återvänder till väster. Resultatet av krisen är framväxten av "Mama hotels", vilket framgår av Damon Casarez dokumentära fotografier.
Damon Casarez iz Los Angelesa je tudi sam moderen suženj, suženj nenasitnega kapitalizma, ki na subtilen in latenten način podjarmlja unga människor, vilket gör det izobražujejo. Še posebej v Amerika, var de är študentska posojila ameriških fantov grob, namesto luč na koncu tunela. Ja, luč že mogoče, a od vlaka, ne konca tunela. Ker Casarezu, fotografu po profesiji, po končani fakulteti ni uspelo na bojnem polju, kjer namesto orožja rožljajo cekini, se je moral skrušen, ponižan in obubožan att återvända hem, z dolgom, ki bo še dolgo nad njim visel ko Damoklejev meč.
LÄS MER: Fantastiska målningsklassiker i digital skepnad
Tudi pri nas ni situacija nič kaj bolj rosa, zato ni čudno, da od leta 2011 kar 85% odstotkov mladih do 30. leta živi pri starših. In prav take, sicer iz šestnajstih ameriških držav, je v svoj fotografski projekt Boomerang kids vključil Casarez. Mlade, ki so bili tvingade ostati doma ali pa se tja vrniti, ker jih kljub izobrazbi turbo kapitalizem ni sprejel medse. Njegovo zamisel je pobrala revija NYT Magazine, ko je bil v isti situaciji kot njegovi portretiranci. Te pa ni predstavil skozi klasične portrete pač pa skozi dokumentarno fotografijo s čimer je lahko ujel ne samo bit osebka ampak bit generacije, ki jo je sistemski pohlep degradiral do stopnje, da mora pri najbolj plodnih letih še enkrat skozi čas barndom in infantilizma, čeravno je že zdavnaj postala zrela za samostojno življenje.
