För att göra berättelsen komplett: berätta hur du började backhoppa och vad har du gjort i livet sedan dess? Backhoppningen och med den berättelsen om vinden började i tidig barndom, när jag var sju år gammal. Vid femton års ålder
För att göra berättelsen komplett: berätta hur du började med backhoppning och vad har du gjort i ditt liv sedan dess?
Backhoppning och med den historien om vinden började i min tidiga barndom, när jag var sju år gammal. Vid femton års ålder gick jag med i landslaget och tävlade tills jag var 31. Jag deltog i tre vinter-OS, och mitt bästa resultat var 1988 i Calgary, då jag tog hem en silvermedalj. Efter sexton år slutade jag tävla och gick med i FIS, där jag arbetade som biträdande chef för backhoppnings-VM. Jag hjälpte till att organisera och genomföra tävlingarna, med särskilt fokus på vindförhållandena, som vi vet är mycket viktiga i backhoppning och till och med kan vara farliga för tävlande.
Och hur passar segling in i den här berättelsen?
Segling var faktiskt en del av mitt liv från tidig ålder, eftersom jag började vindsurfa på gymnasiet. Vid den tiden hade min pappas vän en liten tävlingssegelbåt, som jag hjälpte honom med då och då. När jag tjänade lite pengar på backhoppning bestämde jag mig för att köpa min egen segelbåt. Det har gått 22 år nu...
När du pratar om segling får vi känslan av att du verkligen har älskat att tillbringa tid till sjöss ända sedan du var liten. Hur fungerar den här kopplingen mellan dig, snön och havet?
Så, även som topptävlare hade jag en segelbåt och det gav mig en slags balans i livet. Tiden jag spenderar på en segelbåt är en tid för att slappna av och rensa tankarna, men samtidigt är det fortfarande en aktivitet där man måste fatta beslut, studera aerodynamik, sina rörelser, vinden... Den enda stora skillnaden mellan de två sporterna är att jag hatar vinden när jag hoppar, men jag älskar den när jag seglar. Baserat på personlig erfarenhet skulle jag kunna säga att havet och snön är en fantastisk kombination, oskiljaktig för mig.
"Den enda stora skillnaden mellan de två sporterna är att jag hatar vinden när jag hoppar, men jag älskar den när jag seglar."
Hur kom du på projektet ”Jorden runt”?
Ända sedan jag var liten älskade jag att resa och beundra segelbåtar. Jag började fundera på att resa jorden runt för ungefär 10 eller 15 år sedan. För ungefär sex år sedan började jag spara till en lämplig segelbåt för att göra en sådan resa till verklighet. Som ett resultat köpte jag för fyra år sedan min andra segelbåt (egentligen bara en bas) och började lägga till allt viktigt. Jag valde utrustning och viktiga delar och arbetade, arbetade… Jag älskade att göra detta, eftersom jag också fick värdefull erfarenhet.
Förutom att förbereda båten kräver en sådan resa förmodligen andra studier och forskning. Hur såg planeringen av resan ut?
Att göra ett schema för en så lång resa kräver en hel del planering, förväntan etc. i förväg, eftersom man alltid måste ta hänsyn till oväntade saker som kommer och går, som lägger till eller tar bort en dag eller två till resan. Efter att segelbåten var klar för tre år sedan bestämde jag mig för att påbörja resan, men samtidigt resa i etapper – att väva samman arbete och äventyr. Mina geografiska kunskaper (examen i geografi) hjälpte mycket till med att sätta ihop projektet, eftersom jag visste mycket innan jag gav mig av. När det gäller de andra sakerna tog det mig ungefär ett år att studera klimatet och strömmarna, att sätta ihop schemat, och jag var också tvungen att ta hänsyn till och koordinera mitt jobb och min familj. Jag tror att detta var den mest lämpliga tidpunkten för familjen, eftersom barnen redan är mer eller mindre självständiga. Anja är 16 och Jurij är 18, och de är båda backhoppare som tränar hårt; Det första världsmästerskapet i backhoppning för kvinnor kommer att hållas 2009, och Jurij kom redan tvåa i juniorvärldsmästerskapet 2006. Jag hoppas att de lyckas göra karriär inom backhoppning, men jag tror att de också behöver tänka på livet efter tävlingen.
Så hur accepterade din familj ditt projekt?
Familjen accepterade projektet och stödde mig; de älskar också att segla. Barnen var alltid med oss på båten från tre månaders ålder, eftersom det också var så vi tillbringade våra semestrar. De följde också med mig under resan.
Så, på vissa delar av resan hade du sällskap – du fick besök av vänner och familjemedlemmar, och på vissa delar var du helt ensam, som förra våren när du seglade ensam från Ecuador till Franska Polynesien – över Stilla havet. Vad saknade du mest då?
Under en så lång resa är det nog normalt att känna sig ensam. Man saknar sin familj, sina vänner, sitt sällskap. Det är skönt att vara ensam en dag eller två, men sedan blir man för ensam. När min familj inte är med mig håller vi ändå kontakten varje dag. När jag korsade Stilla havet ensam hade jag med mig många böcker och filmer för att avvärja ensamheten. Men själva seglingen var ganska stressig på grund av de starka vindarna, så jag hade inte mycket tid att läsa... Till slut läste jag bara två böcker och tittade på några filmer på tjugo dagar.
Har du någonsin varit rädd när du reser? Vilka var de svåraste stunderna du upplevde på vägen?
Jag har definitivt tvivel och farhågor ibland, men det är okej. Det svåraste ögonblicket... Det var nog en vecka innan jag började projektet – i oktober 2005. Jag deltog i Barcolana-regattan med min segelbåt. Under regattan kolliderade jag med en annan segelbåt som korsade min väg och skadade min Skokica en hel del. Det tog mig lång tid att reparera skadan, jag var tvungen att förbereda segelbåten för resan igen och sedan vänta på att vintern skulle gå över. Projektstarten sköts därför upp ett halvår, till våren 2006.
Så, du har seglat jorden runt i ett 12 meter långt flytande skal. Vad vill du uppnå på den här resan?
Att segla jorden runt är allt i sig: en dröm och ett mål. Förutom att uppfylla mina drömmar vill jag se många vackra saker som världen har att erbjuda. Det finns så mycket att se att oavsett hur mycket jag försöker måste jag alltid kompromissa mellan vad jag vill se och den tid jag har tillgänglig, för när jag seglar "flyger" jag alltid tillbaka till jobbet. Mitt arbete är mycket intensivt under vinter- och sommarsäsongen, men samtidigt har jag mest tid på våren och hösten, när det är den mest gynnsamma tiden för segling. Kanske skulle jag göra om allt när jag blir äldre och då kommer jag verkligen att ta mig tid till det….
