Min följeslagare i goda och dåliga tider. Min mentor. Min musa. Kärleken du söker och sällan hittar. Tack för att du är!
Jag behöver dig för att du älskar mig inte bara när jag är glad, utan också när jag visar dig de delar av mig som jag inte gillar. Min sårbarhet, sorg, smärta, känslighet, rädsla.
För din röst lugnar mig. Det lugnar min kropp och själ. Jag är nöjd med honom.
Jag behöver dig för att du står ut med mitt drama och ger mig oändliga möjligheter att förändras samtidigt som du accepterar mig för den jag är. Ofullständig, med alla misstag.
Jag behöver dig för jag kan inte föreställa mig en tid utan dig.
Jag behöver dig för att jag är den lyckligaste och bästa jag med dig. För att du inte ville förändra mig, för att du lät mig vara, att fortfarande vara den jag är.
För du påtvingar inte dina idéer, istället visar du mig att vi kan ha olika åsikter, att vi är helt olika individer, personer, men ändå en, tillsammans oövervinnerliga.
Du är inte perfekt. Du har brister och misstag som alla andra, men du är perfekt för mig. Våra brister och misstag passar ihop som ett pussel.
Jag behöver dig för att du uppmuntrar mig att följa mina drömmar.
Jag behöver att du finns där för mig. Eftersom du vill vara med mig, även om vi inte är överens om allt, känner jag att du alltid kommer att välja oss, oavsett vad som händer.
Jag behöver att du är en fristad, där jag kan komma in efter en hektisk dag. Jag behöver att du håller om mig och tröstar mig när jag är nere.
Jag behöver inte någon som blint följer mig, utan någon som kommer att vara sig själv. Som du är.
Jag behöver dig. För du är – du. Ingen är som du. Du är min klippa. Min kärlek.
