Även om New Yorks tunnelbana kan vara lika livlig som en myrstack, är den samtidigt också en kraftfullt alienerad plats, eftersom den styrs av antisociala instinkter, som en person förråder med hörlurar, en mobiltelefon, en surfplatta, etc., och som han smygt undviker som ett rävsamspel. Men vad händer när någon 'bryter', när de bryter mot den oskrivna tystnadsregeln eller ännu värre, oberörbarhet? Detta upptäcktes av George Ferrandi och Angela Gillands.
In nastala je serija fotografij »It felt like I knew you…« (»Zdelo se je, kot da te poznam…«), ki se te dotaknejo, tako, kot se je glava George dotikala ramen neznancev. Za projekt se je ta ameriška umetnica na podzemno odpravila v večernih urah, ko so bili vlaki nabito polni. V prvi fazi je preštudirala prostora med njo in sosedom, ga nato mentalno ter čustveno preoblikovala, s tem počasi začela rušiti ‘berlinski zid’, ki je potekal med njima, na ruševine pa pred zadnjim dejanjem položila mehko prijateljsko ‘blazino’. Ko je prostor mentalno kot fizično pregnala proč in je tujca umsko preobrazila v en vän, je le še ‘odložila’ svojo glavo na tujčevo ramo. In zgodbe, ki so se rodile- nasprotno od pričakovanja- so daleč od doseganja stopnje absurdnosti »Tujca« Alberta Camusa. Pogrejejo srce in povrnejo vero v človeka.
Slike zbrane v galeriji so posnete z iPhonom in prikazujejo več stopenj iste interakcije:
Läs mer: Fotoutställning: Remains of the city, utställd i Tivoli
