På 100-årsdagen av Ivan Cankars död kommer en stor årlig samproduktion i Cankarjev dom att iscensätta hans fars, som lär oss att ingenting någonsin kan förändras och att det till och med går att skratta åt denna insikt. Konstnären Peters ankomst upprör de "kyska" människorna i Šentflorjan; den välsignade dalen har ingenting att göra med att odla konstnärer och andra utövare. Men när Peter spelar på deras dåliga samvete faller de snabbt på knä, och till och med Zlodej ger upp dem.
