Låt oss föreställa oss breda och pastellfärgade fält som rusar förbi oss. Vi reser med tåg, andas lugnt och observerar landskapets förbigående konturer, medan musiken spelar i bakgrunden och skisserar stora föremål på avstånd. Sedan inser vi att vi sitter i Cankarjev domklubben, och Igor Matković spelar på scenen mitt emot oss.
