Du kan känna dig svag. Att du är för känslomässig. För känslig. För känslomässigt sårad för att någonsin bli riktigt hel. Kanske har världen övertygat dig om att styrka ser annorlunda ut - som orubblighet, som fullständig säkerhet, som någon som aldrig tvivlar på sig själv.
Men vad händer om sanningen är den motsatta? Tänk om styrkan ligger just i att tvivla, men att fortsätta ändå?
Kanske trodde du att du måste vara någon annan för att vara stark. Som du måste ha på dig masken, att agera som om ingenting gör ont, som om ingenting gör dig ont.
Det är inte styrka. Det här är överlevnad. Du är här för att leva, inte bara för att överleva.
Makt är inte stora ord – det är handlingar som händer när ingen tittar.
När du vaknar på morgonen och känner en tomhet som ligger på bröstet som en sten, men du bestämmer dig för att gå upp ändå. När du är trött på att förlora om och om igen, men du försöker igen ändå. När du säger till dig själv att du inte kan göra det längre, men du tar ändå nästa steg.
Styrkan ligger i nätterna när ingen kan se dig, men du håller ihop de sista bitarna av dig själv som livet inte har krossat ännu.
I tårarna torkar du bort dig själv för det finns ingen som torkar bort dem åt dig.
Det finns kraft när du står framför spegeln., du tittar på din trötthet, dina ärr, dina ögon som har sett för mycket, och du säger till dig själv: ”Det här är jag. Och jag räcker."
Världen har övertygat dig om det du måste vara annorlunda. Att du behöver vara tystare. Mindre känslomässigt. Mindre intensiv. Att du måste acceptera mindre än du förtjänar eftersom det ska vara lättare så.
Men sanningen är att styrkan inte ligger i att anpassa sig.
Det handlar om att våga vara precis den du är, även om världen inte alltid vet hur man älskar sådana som du.
Det är när när du slutar be om smulor och du börjar kräva helheten. När du slutar bevisa ditt värde för dem som inte ser det. När du slutar vänta på att få stå upp för dig själv.
Det handlar om att inte skämmas för sina ärr.
Att man inte gömmer dem som om de vore något man borde radera. Styrkan ligger i att inte låta dina misstag definiera dig. Att tillåta sig själv att drömma om något bättre, även om du inte vet hur du kommer dit.
Hur många gånger har du trott att du inte räckte till för att du blev sårad? Hur många gånger har du önskat att du var mer som de som aldrig visar smärta?
Sann styrka ligger inte i att aldrig falla, utan i att aldrig ge upp.
En dag kommer du att vakna upp och inse att du inte längre är rädd. Att du inte längre kommer att tillåta det förflutna att hålla dig i sina bojor. Kanske är den dagen inte idag ännu. Kanske bär du fortfarande dina strider som om de vore det enda du någonsin har känt till.
Men tro mig – en dag kommer du att inse att kraften aldrig fanns någonstans utanför. Hon har aldrig varit i andras ögon. Hon handlade aldrig om andras godkännande. Hon har alltid funnits inom dig. Hon väntade på att du skulle känna igen henne.
Makten finns i ditt namn
Vänta inte längre. Sluta leta efter bekräftelse på att du räcker. Låt ingen berätta för dig vad det innebär att vara stark. Styrka är inte perfektion. Det handlar inte om att aldrig falla, det handlar om att alltid resa sig upp igen.
Ditt ansikte, ditt namn, har makt. Det är inget du måste hitta. Det är något du är. Det var du alltid.
