Har du någonsin tänkt att kärleken inte längre existerar för dig? Att du har gått igenom för mycket, sett för mycket, gett för mycket?
Med kärlek är det som med livet: Det kommer sällan när man är redo.och nästan aldrig när man förväntar sig det.
Det kommer när du redan har satt upp andra prioriteringar, när din vardag blir trygg i sin rutin, när du känner att du inte längre saknar kärlek eftersom du har lärt dig att att leva utan henne.
Kanske har du tappat bort något under tiden.
Kanske någon. Kanske dig själv. Men du gick vidare. På ditt eget sätt. Ensam. Du har förtjänat din frid, du har skapat ordning, du har stärkt dig själv.
Och precis när du äntligen kröp fram under alla de där lagren av besvikelse, just där – kommer. Ingen pompöshet. Det kommer helt enkelt någon som inte erbjuder lösningar, utan utrymme. Ett utrymme där du kan vara en person igen, inte en roll.
När kärleken finner dig igen är du äldre. Kanske inte i åratal, men definitivt i erfarenhet. Du vet vad som gör ont.. Du vet var dina gränser går.
Och du vet att inte all närhet är kärlek
Men trots allt rör sig något inom dig igen. Inte direkt. Först och främst är du misstroende. Försiktig. Du analyserar. Ni bygger upp tysta barriärer. Men så kommer det ett ögonblick när man bara sitter med någon och inte längre tänker på om det kommer att hålla i sig. Bara du. Och det räcker.
Mogen kärlek är mindre spektakulär, men mer autentisk. Du flyr inte längre från tystnaden, utan delar den. Du bevisar inte längre, men du lyssnar. Du slutar leta efter någon som kommer att vara "perfekt" eftersom du vet att du själv är långt ifrån det.
Och mer än kärleken till själva idén Du letar efter en trygg relation. Där du inte bara är bra när du ler, utan också när du är trött, irriterad, stillsamt deprimerad. Den kärlek som då finns kvar är det som räknas.
När kärleken finner dig igen är det inte längre en fråga om du kommer att ge allt.
Frågan är, kommer du att ge rätt saker? Du glömmer inte vad du har lärt dig – du tillåter dig bara att ta risker igen. Inte för att du glömt hur ont det gör, utan för att du insett att utan risk finns det ingen relation som kommer att röra dig. Och ibland, medan man tillåter sig själv att vara sårbar, inser man att man inte längre är ensam.
Kärlek räddar dig inte. Det läker inte alla sår. Laga inte allt som gick fel. Men om du har tur – eller mod – någon kommer som gör livet enklare. Och det är ibland allt man behöver.
