Tänk dig att du springer en 100-meterssprint mot Usain Bolt. Han är redan vid 90:e metern, hans muskler fungerar perfekt, hans teknik är oklanderlig. Du är någonstans runt 60:e metern, flåsar, skosnörena är uppknutna och bröstet är spänt. Och vad gör du? Istället för att bita ihop och öka farten stannar du, ringer på domarna och kräver att mållinjen flyttas till 150 meter, och säger att det kommer att hjälpa dig att hitta din rytm.
