Vad innebär det egentligen att älska någon? Är det närheten mellan kroppar, glimten i ögonen eller förmågan att förstå det outtalade? Hur ofta förväxlar vi kärlek med förståelse – och var går vi vilse i denna skillnad?
kärlek
En spegel är mer än bara en bit glas – den är en energimagnet för ett utrymme. Men dess kraft beror på var den placeras.
Ingen förbereder dig på hur mycket du kan älska någon du aldrig kommer att dela ditt dagliga liv med. Ingenting förbereder dig för det ögonblick då du inser att den känslan inte är tillräcklig. Att livet inte alltid är på din sida. Och att ödet, om det ens existerar, ibland är tyst.
En stark kvinna kan driva ett företag, ta en masterexamen, flytta till en annan kontinent på egen hand – men när hon älskar glömmer hon sina säkerhetsbälten. En stark kvinna faller inte ofta, men när hon faller, faller hon djupt. Inte för att hon är svag. Tvärtom.
Vad är det mest romantiska? Är det en middag i levande ljus? En kyss i regnet? Eller en enkel look som säger mer än tusen ord? Men det mest romantiska är inte något man kan köpa. Det är en fråga om...
Har du någonsin tänkt att kärleken inte längre existerar för dig? Att du har gått igenom för mycket, sett för mycket, gett för mycket?
Kämpar du kring en person som inte ger tillbaka samma energi? Har du hamnat i ett förhållande där du ger allt och den andra parten är tyst? Fråga dig själv: är det verkligen värt att fortsätta med något som dränerar dig?
Varför utvecklas vissa relationer utan större problem, medan andra faller isär trots stark initial attraktion? Kanske bär du inom dig ett visst kärleksmönster som du upprepar?
Har du någonsin stått på kanten av något som kunde ha varit kärlek, men innerst inne visste att det inte var det? Har du någonsin väntat på någon som var fysiskt där, men känslomässigt ljusår bort? Har du någonsin stått framför en dörr som alltid stått på glänt men aldrig helt öppen för dig?
Ja, det var du. Har du glömt?
Är kärlek verkligen villkorslös eller bara ett maktspel?
Kärlek. Ett ord jag en gång yttrade med ditt namn på mina läppar. Känslan som fyllde min själ när du tittade på mig – ja, åtminstone när du ens lade märke till mig. Jag var din. Av hela mitt hjärta, utan reservationer, utan hämningar. Jag gav dig allt jag var.