Föreställ dig ett ögonblick då du kunde se på världen utan den ständiga dömande hammaren i ditt huvud. Utan den där omedelbara reaktionen: "Han är oförskämd, hon är ytlig, det här är fel, det här är rätt." Krishnamurti sa en gång att förmågan att observera utan att döma är den högsta formen av intelligens. Men seriöst – hur många gånger har du verkligen testat det? I en värld där bedömningar är vår dagliga måltid, har vi blivit beroende av åsikter som koffein: utan dem känns det som att vi saknar en del av vår identitet. Är det verkligen så?
