Ibland blir jag överväldigad av sådan nostalgi, nostalgi efter de gånger jag inte var där alls. Jag tittar på foton från Hollywoods "guldålder" och dåtidens europeiska produktioner, jag lyssnar på franska chansons och italienska kanzoner. Jag bläddrar i gamla modetidningar och undrar. Vart tog all den skönheten vägen, den där rena skönheten som inte behövde futuristiska accessoarer och massor av smink, men ändå var så mycket närvarande? Var fanns deras hemlighet (förutom bra stylister och makeupartister)? Var det helt enkelt mindre stressigt för dem?
