Är kärlek verkligen en plats där två själar accepterar varandra – sårade men ärliga? Finns det en person som kan omfamna dina ärr och inte vara rädd för din verklighet? Är det möjligt att älska någon utan att förstå deras smärta? Det här är inte frågor som söker perfektion, utan sanning. Sanningen om vad det innebär att stå inför en annan person – naken i själen, utan mask, utan lekar, bara med allt du är.
Alla bär med sig sin egen historia. Ingen är ett blankt blad. Alla har stunder som präglat dem – vissa trevliga, andra smärtsamma.
Varje människa kommer in i en relation med dåtid – med ärr som talar om de kamper hon har utstått. Hon kommer med outtalade rädslor, med små sårbarheter som hon är rädd för att visa av rädsla för att bli ännu mer sårad.
Detta är inte en ursäkt, utan sanningen. Vi bär alla på en resväska av minnen – vissa tyngre än andra. Och i den finns tvivel, reservationer, känslan av att kärlek ibland gör ont. Men när vi låter någon vara nära lär vi oss att lita på oss igen.
Jag söker inte perfektion, utan verklighet.
Perfektion är en illusion, en spegelbild som smulas sönder vid första beröringen av verkligheten. Det hjärtat längtar efter är verklighet – någon som vet hur man står ut när det inte är lätt. Någon som förståratt kärlek inte alltid bara är kärlek, att det kräver ansträngning, tålamod och ibland till och med tystnad.
Att älska betyder acceptera – alla färger av människor, även de mörkare nyanserna. Att acceptera är att se bortom ögonblicket, bortom misstaget. Det är det tysta åtagandet: ”Jag kommer att stanna, även när det är svårt.”
Om du inte tror – på mig, på oss – då stanna inte, gå.
Kärlek är också en modig handling. Det kräver förtroende, inte bara känslor. Det krävs tro på att något vackert kan födas ur kaos. Utan denna tro förlorar allt sin mening.
Om någon inte går in i en relation öppet, om de inte tar risker, om de inte visar all sin passion öppet, då kan de inte förvänta sig att kärleken ska vara.
Att älska betyder att stanna, även när det gör ont
När tystnaden mellan två är högre än ord, när trötthet och tvivel sätter in – Det är då kärlekens kraft mäts.Att älska någon innebär att stå vid deras sida även när de är distraherade, arga, vilsna. Det innebär att kämpa och bygga broar, att inte springa iväg in i ensamhetens trygghet.
Den som förväntar sig att det alltid ska vara lätt kommer att bli besviken gång på gång. Kärlek kräver arbete. – det ärliga, vardagliga, sårbara arbetet av två personer som lär sig att välja varandra om och om igen.
Jag förväntar mig inte perfektion – jag förväntar mig närvaro.
Det är inte ett krav, utan en respekt. Ett enkelt men djupt villkor: var här, med mig, med sanningen, med viljan att försöka. Kärlek är inte bara en passion, det är ett beslut som upprepar sig.
Livet är för kort för halvhjärtade beröringar och tomma löften. Kärlek är inte en plats för de som är rädda för ärlighet. Om någon inte kan älska fullt ut, då är det bättre för dem att lämna – inte av ilska, utan av respekt.
Kärlek som varar
Sann kärlek drivs inte av perfektion, utan av villighet. att växa tillsammans, även genom sprickornaSådan kärlek lovar inte alltid lycka, utan verklighet.
Och så – om du inte älskar mig när jag är nere, när jag tvivlar på mig själv, när jag lär mig att vara en bättre version av mig själv, snälla gå då.
