Tack vänner! Vad gör vi när världen omkring oss börjar kollapsa? Vem ringer vi när vi känner oss vilsna, när förtvivlan tyst smyger sig in i våra sinnen? Det är i dessa svåraste stunder som vänskapens verkliga värde avslöjas.
Det finns människor som lämnar oss när vi är som sämst, och det finns människor som de stannar - oavsett vad. Jag tillägnar den här skivan till dem, de sanna vännerna som är med oss i alla väder, under alla omständigheter, utan förväntningar och utan villkor. En sällsynt pärla.
De som vet hur det är att vara sårad och ensam!
Tack till vänner som förstår att livet inte alltid är en saga och att alla har sina strider. De vet att mörka dagar är en naturlig del av livet och att ibland behöver vi bara någon som lyssnar. De ställer inga frågor, de letar inte efter snabba lösningar, de finns helt enkelt där – som tysta följeslagare som får oss att känna att vi inte är ensamma.
De finns även när ord inte behövs
Det finns de tillfällen då ord inte räcker till. När smärta och ångest helt enkelt inte har något uttryck. Och ändå vet våra sanna vänner hur de ska komma även när vi inte kan hitta det rätta sättet att uttrycka vad som tynger oss. Med sin närvaro, en varm kram eller ett milt leende visar de oss att det är okej att vara sårbar. Deras närvaro lugnar oss, påminner oss om att vi är värdiga och älskade, även när vi själva inte tror på det.
Stöd även om resan är lång
Alla kamper är inte kortvariga, och ibland stannar vänner vid vår sida längre än vi någonsin kunde förvänta oss. De bär tyngden av våra bekymmer, lyfter upp oss när vi inte kan göra det själva. Deras uthållighet och lojalitet är som ett ljus i slutet av en mörk tunnel. De visar oss att styrka kan hittas även när vi tror att vi har förlorat den. Tack för att du inte gav upp, för att du tror på oss även när vi inte själva tror på det.
Du accepterade oss som vi var – och blev kvar
Sanna vänner dömer inte. De accepterar oss precis som vi är, med alla våra fel, osäkerheter och tvivel. De bryr sig inte om vi ibland räcker upp händerna, om vi ibland faller eller om vi drar oss tillbaka in i oss själva. De finns alltid där, redo att hjälpa till när vi är redo att återvända. Deras kärlek och stöd är inte kopplat till vår styrka eller framgång. De accepterar oss som människor, med alla våra ofullkomligheter.
