Kärlek. Ett ord som vi använder varje dag, men som sällan helt förstår dess innebörd. Men vad är kärlek när vi tar bort den romantiserade slöjan och ser på den med djupa ögon? I en dikt som tillskrivs den mystiske poeten Rumi är kärleken inte begränsad till hjärtat eller sinnet – han säger att han älskar med själen. Tidlösa ord som inbjuder oss att reflektera över kärlekens sanna natur och dess sanna djup.
När vi pratar om kärlek tänker de flesta av oss automatiskt på hjärtat. Hjärtat som en symbol för känslor, romantik, kanske till och med naivt dagdrömmande. Men sanna poeter, filosofer och mystiker som Rumi verkar uppfatta kärlek på en mycket mer andlig nivå. Denna poet, som levde på 1200-talet, lär oss att sann kärlek sträcker sig bortom våra tankar och känslor. Det överträffar verkligen alla jordiska uppfattningar.
Rumi säger:
Vad innebär det att älska med själen? Betyder detta att sann kärlek inte är begränsad till hur någon ser ut eller hur de får oss att känna? Kanske betyder det att sann kärlek leder oss till det som ligger bortom vårt förnuft och hjärta, till något större, något som vi kanske inte ens kan förklara rationellt.
En kärlek som inte är dömd att glömmas bort
Det moderna samhället lär oss ofta att kärleken är flyktig. Liksom blommor som vissnar med tiden kan kärlek vissna om den inte vårdas. Hur många gånger får vi höra att någon "blev kär" och sedan "förälskad" igen? Men om kärleken inte är begränsad till hjärtat eller sinnet, kan den ens vara flyktig? Rumi påminner oss om att kärleken vi känner med själen överskrider dödlighetens gränser. Det beror inte på de flyktiga känslorna och svängningarna som vi känner i vardagen.
Att älska med själen betyder att älska utan förväntan, utan rädsla, utan att behöva kontrollera. Det är en kärlek som är lugn och stabil, eftersom den inte är kopplad till yttre påverkan. Man kan säga att kärlek med själen är den där formen av kärlek som inte är rädd för att försvinna, även om den kanske inte syns på utsidan. Det är en kärlek som överskrider fysisk närvaro, tid och rum.
När hjärtat och sinnet glömmer
Många är rädda för minnesförlust, de är rädda för att glömma en älskad, känslor, upplevelser. Men Rumi lugnar oss med sin poesi – om vi älskar med vår själ går vår kärlek aldrig förlorad. Vi kan glömma ansiktet på en älskad, vi kan också glömma de minnen vi skapade med dem, men känslan som kärlek med själen ger kommer att finnas kvar för alltid.
Denna kärlek är nästan som ett ankare inom oss. I stunder av tvivel, i stunder när våra tankar förvirras av minnen och smärta, när våra hjärtan värker av förlust, drar själen oss tillbaka till denna kärlek. Inte för att vi borde, utan för att vi är kopplade till henne på djupast möjliga nivå.
Kärlek bortom ego
Att älska med själen betyder också latt älska utan förväntningar, utan villkor. I en värld där kärlek ofta betingas av prestation, skönhet eller rikedom, påminner Rumi oss om kärlekens villkorslösa natur. Själen känner ingen girighet, ingen svartsjuka, ingen själviskhet. Att älska med själen betyder att älska på ett sätt som överskrider vårt ego, vårt behov av validering. Det är en kärlek som är helt fri från förväntningar och krav.
Denna typ av kärlek är sällsynt, men inte omöjlig. Det är som en frisk fläkt i en värld som ofta är mättad med ytliga, flyktiga kopplingar. Det inbjuder oss att hitta denna lugna, djupa kärlek inom oss själva och uttrycka den i relationer, utan att behöva ständiga bekräftelser och komplimanger. Om vi älskar med vår själ räcker vår kärlek i sig.
Rumis sökande efter kärlek i den moderna världen
Den moderna världen lär oss att kärlek är något som hittas och går förlorat, något som måste ha dramatiska början och lika dramatiska slut. Men Rumi påminner oss om att det är det sann kärlek är tyst, tidlös, konstant – den är inte knuten till minnen, inte heller till bilder, utan till en djup, inre koppling. Sådan kärlek är befriad från yttre hinder, överskrider sinnet och hjärtat och förankrar sig direkt i vår själ.
När vi älskar med vår själ, älskar vi bortom egot, bortom rädslor, bortom våra egna begränsningar. Och kanske, just i den här världen där allt är så tillfälligt, behöver vi denna form av kärlek som mest – lugn, stabil och djup. Den verkliga utmaningen är hur man hittar den och, vad som är ännu svårare, hur man håller den i sitt hjärta och liv.
