De flesta av oss följer det sociala kontraktet och grundläggande etiska bud på daglig basis. Men trots dessa regler är det möjligt att bryta mot sociala normer och moraliska riktlinjer och skada andra. Vi brukar också skyddas från detta genom hot om eventuellt straff. Vad händer om vi låter människor göra vad de vill utan hot om straff? Många experiment har mycket att säga om detta.
Många faktorer skyddar oss från att skada varandra – uppfostran, moralisk auktoritet, etiska riktlinjer, lagar och eventuella officiella och inofficiella sanktioner som följer vid olydnad mot den andre. Men vad händer om vi låter människor göra vad de vill utan hot om straff? Experimenten nedan vittnar om detta.
Marina Abramovićs experiment
https://www.instagram.com/p/BjlDErNl7n9/?tagged=marinaabramovic
1974 uppträdde den kända samtidskonstnären Marina Abramović prestanda i Neapel, där hon lät alla besökare göra vad de ville med henne. Ingenting var förbjudet, inklusive våld. På bordet bredvid henne låg 72 föremål och en instruktion om att de kunde använda dem hur de ville. Till en början var besökarna snälla mot henne – de gav henne blommor och kramade henne. Senare började de klippa och klä av henne. Mot slutet av föreställningen riktade någon till och med en laddad pistol mot henne, vilket slutade med ett slagsmål bland besökarna.
https://www.instagram.com/p/BdWJKKqg-jc/?taken-by=marinaabramovicart
Stanford-experimentet
Professor Zimbardo fick reda på det vid det berömda Stanford University i augusti 1971 ett experiment med sina elever. Han delade upp volontärerna i två grupper - vakter och fångar. Eleverna, som annars tillhörde den elitutbildade klassen av amerikaner, antog otroligt snabbt den tilldelade rollen och betedde sig därefter. Det betyder att vakterna torterade fångarna i stor utsträckning. Detta var till stor del en produkt av sammanhanget, som realistiskt efterliknade en fängelsesituation. Experimentet avbröts efter sex dagar. En film gjordes också efter denna händelse, och Lars von Triers Dogville handlar också om ett liknande fenomen.
Experimentet med rånargrottan
1954 tog paret Sherif ut den ett experiment med amerikanska grundskoleelever. Barnen gick på sommarläger i Robbers Cave National Park. Innan dess delade psykologerna in dem i två grupper som inte kände varandra. I den första fasen fick barnen tid att lära känna varandra inom sin grupp och i den andra fasen fick de två grupperna tävla med varandra om ett pris. På grund av de begränsade resurserna (d.v.s. belöningen) etablerades en fiendskap mellan medlemmarna i de två grupperna otroligt snabbt, vilket gick så långt att vissa inte orkade ens vara i samma rum som medlemmar i den andra gruppen. I den tredje fasen löste de två grupperna konflikten genom en gemensam uppgift som krävde samarbete.
