Varför envisas där man är olycklig? Vad är du egentligen rädd för – ensamhet, förändring, det okända? Har du övertygat dig själv om att det skulle vara bättre om du bara väntade lite längre? Hur många av dina drömmar, mål och glädjeämnen har du offrat för att bevara något som för länge sedan har förlorat sin mening?
Att inse att man behöver lämna är svårt. Men att stanna kvar trots att man vet detta är ännu värre. Kärlek är inte en ursäkt för lidande. Ingen anknytning rättfärdigar glömda behov, tystad smärta och krossad identitet.
Om det bara är rädsla som håller dig tillbaka i en relation – rädsla för ensamhet, för förändring, för det okända – då är det inte längre kärlek. Det är en vana. Det är en ursäkt. Och varje dag du stannar är ett nytt svek mot dig själv.
Rädsla håller dig tillbaka, inte kärlek.
Om du stannar i ett förhållande av rädsla, inte kärlek, då har du inte varit verkligt närvarande på länge. Rädslan för ensamhet kan förlama dig. Det stjäl din vilja, ditt mod och din energi. Men det är viktigt att veta att om du bara stannar kvar av rädsla, så fryser du bara smärtan, inte läker den.
Om du är med relation, där du ständigt är osäker, olycklig eller förbisedd, är du skyldig dig själv sanningen. Och sanningen är – du förtjänar mer än så.
Komfort är en fälla, inte en lösning
En bekant miljö, även om den är smärtsam, verkar säkrare än risk. Men det är tröst som håller dig fångad i elände. Att vänja sig vid tomhet är farligt. Att lära sig att leva utan lycka är inte en seger. Detta är en tyst kapitulation. Om du förblir olycklig för att du har vant dig vid en olycklig vardag, betyder det att du avvisar alla möjligheter som skulle kunna göra dig vid liv.
Mod är inte att stanna kvar i det välbekanta. Mod är att välja sig själv när det är som svårast.
Ditt värde är större än relationen som förstör dig.
Om du har övervunnit alla dina tidigare hinder, varför ge upp dig själv just nu? Varje framsteg du har gjort i livet, varje läxa du har bemästrat, är ett bevis på din styrka. En felaktig attityd upphäver inte ditt värde. Glöm bara bort henne.
Om du är i en relation där du ständigt ger men inte får något, då är det dags att komma ihåg - kärlek betyder inte att ge upp om sig själv.
Ja, det kommer att bli smärtsamt att lämna. Men smärtan kommer att vara en övergång
Att lämna är att korsa tröskeln till smärta som leder till frihet. Självklart kommer det att bli svårt. Att lämna en bekant miljö, att bryta de band som en gång värmde en, är smärtsamt. Men den här smärtan läker. Varje dag du väljer dig själv, helar du dig själv. Varje steg bort från fel förhållande tar dig närmare det liv du förtjänar.
Det finns inget rätt ögonblick. Det finns bara ett beslut.
Om du väntar på det perfekta ögonblicket att ge dig av, kommer du att vänta förgäves. Det kommer alltid att finnas en anledning att vänta – födelsedagar, löften, gemensamma planer. Det kommer alltid finnas något som försöker övertyga dig att stanna lite längre. Men sanningen är enkel, beslutet att lämna är inte tidsberoende. Det beror på dig.
När du inser att du vill ha mer – och när du äntligen tillåter dig själv att göra det – kommer du att hitta modet du har burit inom dig hela tiden.
