fbpx

Intervju: Trentemøller - en musikalisk visionär som står stadigt på marken

Extrem nervositet och sömnlöshet. Så skulle jag kunna beskriva de sista dagarna innan intervjun. Det här blir min första liveintervju med en internationell berömmelse, som jag absolut älskar. Hjärtat brister, sinnet är i tusen och en varv. Och så "poff". All nervositet lägger sig när jag äntligen träffar Anders Trentemøller live. En ödmjuk man, leende och godmodig, mycket pratglad och så väldigt jordnära. Bingo. Efter den första lite besvärliga frågan (ni vet, vi fans är alltid mållösa) flyter samtalet på som en klocka och jag blir allt mer medveten om att jag pratar med en sann visionär.

Anders, jag läste någonstans att det är mycket lättare för dig att skapa mörk, melankolisk musik, och att dess motsats - dvs glad, glad musik - är en större utmaning för dig. Varför, var är anledningen?
För mig är det aldrig det lättaste att skapa musik eller ett album som i första hand kommer att tillfredsställa mig. Melankolisk, mörkare musik har fler lager, den har mycket mer känslor som jag kan relatera till. Det har också ett terapeutiskt värde för mig, eftersom att skriva musik hjälper mig att uttrycka vissa känslor som jag inte annars kan. Och samtidigt som att göra ett mörkt, melankoliskt album verkar vara mer jobb, är det också en lättnad. Det är hälsosamt att möta känslor.

Och var passar ditt nya album Fixion i all denna flod av känslor?
Fixion är en naturlig uppföljning av mitt första album (op. a. The Last Resort) och jag tycker att det är mitt bästa album. Tja, det är också för att det bäst speglar mitt nuvarande liv, punkten jag är vid. På det här albumet använder jag bland annat inslag av musik och estetik som jag växte upp med, men återigen ville jag inte att skivan skulle låta för nostalgisk. Jag ville att albumet skulle se in i framtiden, och sedan igen, att det skulle vara tillräckligt personligt. Att trots mörkret finns det lite ljus, lite hopp. Till exempel spåret Redefine, som inte är coolt i sig, men har ett mer uppiggande tempo.

På det sista albumet samarbetar du med artister och sångare, som Savages-sångerskan Jehnny Beth. Med vilken nyckel valde du dem?
Jag samarbetade redan med sångerskan Marie Fisker på förra albumet. Hennes röst matchar min musik perfekt. Och även på det här albumet borde hon vara den som sjunger alla sångpartierna. Men det var vid den här tiden som Savages frågade mig om jag kunde mixa deras nya album. Det var så jag träffade Jehnny Beth, vi kopplade snabbt ihop och idén om bara en sångerska var borta som en blixt. Jehnny, som på många sätt påminner mig om Marie, har lite mer energisk sång, medan Marie är mer drömsk. Jag spelade in två låtar med Jehnny på två dagar, vilket är relativt snabbt.

Det här är första gången som din röst var med på albumet. Vad ledde till detta?
Det var resultatet av omständigheterna. Det var sent på natten och jag vågade inte ringa någon av sångarna. Så jag hoppade rätt i mig själv. Jag är ingen bra sångare, men det var en ganska enkel låt – bara två rader. Låten blev alltså kvar på albumet. Jag är ganska blyg av naturen, ja, missförstå mig inte, att "rulla" inför en folkmassa på tusentals är inga problem, men mikrofonen... att framföra den här låten live kommer definitivt att vara en riktig utmaning. Detta är också anledningen till att jag aldrig skulle göra ett stycke där jag måste sjunga hela vägen igenom.

Ibland undrar jag vad det är du försöker skapa med det nya albumet. Hur ser din kreativa process ut? När jag lyssnar på din musik har jag ofta känslan av att jag reser genom olika (känslomässiga) landskap.
Jag gör i princip musik för mig själv. När jag skriver det tror jag aldrig att jag någonsin kommer att presentera det för allmänheten. Det är svårt att beskriva, men om jag inte kan göra musik blir jag galen, jag blir väldigt rastlös. Det är mitt sätt att uttrycka mig, men det betyder inte att det inte är utmattande ibland. Musik är kraften som driver mig framåt, och jag vill inte ha några gränser. Jag vill inte att någon ska berätta för mig vad min musik ska vara, vilka känslor den ska uttrycka, och på grund av det känns min musik ofta som en slags resa. Olika stämningar, olika atmosfärer, olika känslor... Detta är också den vanligaste kritiken. För många stilar, folk kan inte lägga min musik i någon form av låda – det är elektronisk musik eller indie. Men jag stör mig inte på det. Jag skapar musik från mig själv och det är därför jag har ett eget bolag. Det finns inga chefer över mig som dikterar för mig vad det är jag behöver skapa den här gången. Och även om albumet i slutändan inte säljer så bra som du skulle vilja, händer ingenting. Jag gör inte musik för pengar. Det här är min bebis, och jag kommer att ta med den till livepublik otaliga gånger, så det måste låta bra och jag måste gilla det.

LÄS MER: Intervju - Loui Ferry: Bakom varje framgångsrik frisyr... står Loui!

Anders Trentemøller
Anders Trentemøller

Hur är det med den visuella bilden? Blir hon fortfarande omhändertagen av modedesignern som också var din trummis?
Den svenska artisten Andreas Emenius, som förbereder scenen, ansvarar för omslaget till Fixion-skivan och de tre sista musikvideorna. Jag gillar att vi har en slags visuell bild av musiken, något som hör till men som inte stjäl rampljuset. Jag vill fortfarande att musiken ska vara i fokus och trots allt är det fem artister på scenen, det räcker nog med 'action'. Alltför ofta går vi vilse i vissa visuella bilder och hör inte musiken alls. Det är samma sak med musikvideor, som jag, om jag ska vara ärlig, inte riktigt gillar.

Din musik har en viss filmisk kvalitet. Får du också inspiration från film? Jag förstår att du är ett stort fan av David Lynch...
Det är sant. Ganska roligt faktiskt... Filmer är inte direkt en inspiration för mig. Om jag använder dem använder jag dem undermedvetet. Jag tänker på det visuella efter att musiken är klar. Folk borde bara blunda och släppa musiken. Därmed kunde de skapa sin egen bild av musiken och låta sig föras dit musiken tar dem. Jag inser hur viktiga musikvideor är, och i slutändan vill jag vara en del av det, för musikvideor kan vara konst i sig och inte bara något man skapar vid sidan av musik.

Blir du någonsin nervös inför ett framträdande? Du säger att du är blyg...
Jag är. Om jag var tvungen att gå på en familjemiddag nu och skulle säga något inför tio personer, skulle jag sjunka till marken. En annan historia är föreställningen inför hundratals människor. Det tänder mig på ett sätt, jag gillar att visa min musik för att jag är stolt över den. Naturligtvis är jag lite nervös, men jag är villig att inse det. Jag gillar att bjuda in lyssnarna av min musik till min värld och dela mitt arbete med dem.

Att lägga musiken åt sidan, vad mer i livet förbättrar dig, vad har du för passioner?
En av mina passioner är film. När jag var yngre ville jag bli kameraman. Så om jag inte var intresserad av musik, skulle jag förmodligen vara intresserad av film. Annars gillar jag att koppla av, njuta av stunden, umgås med vänner för en drink... Jag är faktiskt ganska normal. (skrattar) Jag köpte nyligen en kamera och började fotografera, men helt för mig själv. Om det kommer något mer ur det här kommer det att göra det, och om inte så är det också bra.

Jag tror (och dina fans kommer att nicka nu) att du är mycket framgångsrik på din resa. Vet du redan vart detta tar dig?
Det är, usch... Jag är långt ifrån klar, jag har fortfarande mycket att lära. Jag har knappt börjat utforska musik. Utmaningen är att jag en dag kommer att vara tillräckligt bra för att omsätta mina idéer till handling. Jag tror att man aldrig riktigt når ett mål, man flyttar det alltid, man vill uppnå mer, utforska nya saker... Jag är som ett litet barn i en leksaksaffär. Men jag kan ta det och det, vad sägs om det här? Det finns otaliga möjligheter inom musik. Jag är väldigt självkritisk och det håller mig igång.

Mer information

INFOMAT //

Anders Trentemøller är en kult dansk multiinstrumentalist och musikproducent som blev en framträdande plats i den elektroniska musikvärlden med sitt debutalbum The Last Resort (2006). Detta följdes av albumen Into the Great Wide Yonder (2010) och Lost (2013), där den geniale låtskrivaren kombinerade en värld av ambient, dub-techno och alternativ eller indiepop/rock. Det senaste albumet Fixon släpptes i september förra året och speglar mognaden av Trentemøllers musikaliska skapelse, sliten mellan den elektroniska och indiesfären, mellan futuristisk musikproduktion och åttiotalets melankoliska retrostämning.

Med dig sedan 2004

Från år 2004 vi undersöker urbana trender och informerar vår community av följare dagligen om det senaste inom livsstil, resor, stil och produkter som inspirerar med passion. Från 2023 erbjuder vi innehåll på stora globala språk.