Kommer du fortfarande ihåg ditt första rum, din första värld, som helt var din, och inträde var endast tillåtet för de som var inbjudna och de som kunde knacka på och fråga: "Får jag komma in?"
Mitt första rummen den var i en svartvit kombination och jag har den kvar, annars är den mer eller mindre ensam, jag torkar bara dammet här och där, när jag vägen går hem. Det finns otaliga berättelser och hemligheter som finns kvar mellan oss bakom stängda dörrar, hon delade allt med mig, alla tjugo år av drömmar, glädje, ilska, sorg, tårar, ljudet från hennes favoritband, bokstäver och ord av obligatorisk läsning hemma, indignation över att lösa bråk och tillfredsställelse samtidigt som hon lyckades dechiffrera ekvationerna, självklart upplevde hon också vissa fysiska fenomen, men också testa kinetisk energi och gravitationskrafter. Vi klarade oss inte utan putsade väggar, fodrade lådor och hundhår. Sånt är livet, dagen börjar i ditt rum, närmare bestämt i din säng, när solens första strålar smeker dig precis där du mår som bäst och är som säkrast.
#181 City Magazine - I barnriket förbi City Magazine
Och det gör det verkligen Jag vill ha idag, när jag skriver den här ledaren, för att gå tillbaka dit och slå in mina nya astronautsängkläder (observera s. du kan också hitta det i den här utgåvan av City Magazine på sidan 9 eller på www.snurkbedding.com.
Du kommer att säga, skulle du inte hellre vara gömd och klädd som en prinsessa... ? Nej, för jag attraheras mer av yttre rymden än rosa nagellack och bubbliga klänningar. Ah, jag erkänner att det var min också garderoben brukade vara ett dockhus, så länge de fortfarande hade dem långt hår och mina frisör(o)förmågor kom inte fram. Sedan blev det tråkigt, och jag var för gammal för att skaffa en annan konstgjord skönhet på min födelsedag. Dockhusprojektet misslyckades därmed totalt och ett lager av brädspel, tennisracketar, stansbollar, nallar och cd-skivor skapades. Och hur ser det ut idag?
Lådorna är redan svåra att öppna, skåpen är fulla av anteckningsböcker och böcker, souvenirer, gulnade foton och torkade tuschpennor. Klassiskt, vackert, funktionellt och fortfarande min. Kanske trollar jag fram en ny bild till henne väldigt snart, för numera finns det många hemsidor som ger en och annan idé om hur man kan möblera ett barnrum. Jag brukade till och med klippa ut urklipp från olika tidningar om hur mitt idealiska rum skulle se ut, men nu finns det en enorm mängd tillgänglig virtuella inredningsarkitekter eller applikationer som hjälper dig att bygga allt du vill ha i den digitala världen. Oräkneliga designerwebbportaler och tidningar utökar din fantasi och fyller ditt huvud med idéer som ibland aldrig föll dig ens i dina drömmar, än mindre på fullt dagsljus. Olika nya material erbjuder möjligheten till gränslösa former, komfort och visuell söthet, så att barnrum kan bli en riktig liten nöjespark, från piratskepp, en värld av insekter och dinosaurier, ett undervattensparadis, en Formel 1-racingbana, till en en värld av zombies eller ett prinsesslott, en sagoskog eller till och med universum. Det brukade passa rum är en fråga om improvisatione och fantasi, nu handlar det om aktuell inspiration och valet av hur man ska lysa upp barnvärlden.
Så är det idag barn mindre kreativt utvecklas och mer påhittig i strävan efter det verkliga målet? Inte alls, i floden av information och materiella varor är det förmodligen nödvändigt att utveckla ännu mer den där ådran som dikterar bildningen av ditt eget "jag", trots allt kommer den lilla damen snabbt att ta med sig en skateboard i det rosa rummet, smutsig Flip flops och ritade en raket på väggen som hon senare ska måla svart och lägga till ytterligare en stjärna som lyser på natten. Bli inte arg, det är bara hennes värld, hennes barns värld._
