"Vem skulle komma hit i mitten av augusti egentligen?" frågade jag mig själv nästan hånfullt på väg till den lilla staden Lauscha, gömd någonstans i hjärtat av Thüringer Wald. Med vår Ford körde vi mot jultomtens land, platsen varifrån, enligt gamla dammiga ordspråk, den första julens "bunka" härstammar. Ja, just de du sätter några dussin på din julgran varje december.
"Jag förstår att man köper dekorationer i december, men på sommaren..." avbröts min monolog av något vid sidan av vägen. En gigantisk julgran. Dekorerad. Från fötter till huvud. En prydnad i denna färg, och den här och en julstjärna ovanpå. augusti?! Galen!
Lausch det är verkligen en sagostad. Hus som från en miniatyrmodell av en stad, jultomtedockor som klättrar genom fönstren och in i skorstenarna, blinkande ljus... och den varma sommarsolen.
Historien om leksakstillverkning på den så kallade Spielzeugstrasse det är inbäddat i varje individs liv. Alla var eller är fortfarande kopplade till dem vid ett eller annat tillfälle. Och då menar jag inte leksaker som lego, barbie och PS3. Det här är de leksaker, där de redan rörliga armarna och benen representerade en riktig liten revolution. Och om barnet fortfarande grät medan du tvättade det, var det nästan utomjordiskt.
När jag rotar i mitt minne minns jag min mormors hyllor. Och sådana leksaker. Och min oförståelse varför i helvete någon skulle vilja leka med detta, om i tobaksaffären bredvid de säljer en bil till skatteverket?!
Det verkar för mig att idag på det vi tittar lite annorlunda. Vi värdesätter det som görs för hand, vi värdesätter ansträngning, vi värdesätter tradition. Om vi kan betalar vi hellre några euro mer och stöttar herrns svett och blåsor från den dammiga verkstaden istället för stora företag.
Och ja, julpynt från en av butikerna i Lauschi, även om de är lite dyrare, ler de som ett bra val för årets semester. Men långsamt. Det är bara augusti nu.
Läs de andra delarna av reseberättelsen:
#1 Leksaksväg / #2 Leksaksväg / #3 Leksaksväg / #4 Leksaksväg
