Porsche har aviserat en vinstminskning. Och inte den sortens "statistiska fel"-minskning, utan den sorten som utlöser larm i styrelser och stilla panik bland aktieägarna. De må dricka lugnande medel i Stuttgart, men det verkliga traumat utspelar sig faktiskt i slovenska vardagsrum. Varför? För den genomsnittlige slovenen är Tyskland fortfarande det förlovade landet. Det är vår industriella "Fader", vår modell för ordning, disciplin och ingenjörsmässig överlägsenhet. Om Porsche faller, om symbolen för tysk makt faller, då skakas även vår världsbild.
Nyheten, som under normala tider skulle läsas under börsrapporterna och glömmas bort vid lunchtid, slog den här gången ner som en blixt från klar himmel. Varför? För att Porsche det är inte bara ett företag. Det är en barometer för europeiskt självförtroende. Det är den typen av företag där folk brukade stå i köer, där folk väntade på en bil som om det vore en räddning, och där en begagnad modell ibland var dyrare än en ny.
För bara två år sedan skulle de flesta ha skickat mig till ett mentalsjukhus för tvångsobservation om jag hade förklarat att Porsche – den skottsäkra symbolen för tysk ingenjörskonst – var kliniskt död. Idag, med nyheten om En vinstkrasch på 99 %, och vi tittar alla tyst ner i marken. Men var försiktiga, vinstnedgången är bara ett symptom. Sjukdomen är värre.
Det finns inga fler köer idag. Det finns inga kunder. Och i det ögonblick du skakar det tyska altaret, en still panik råder i slovenska vardagsrum.
Idag ser den tyska bilindustrin ut som den där åldrande rockstjärnan som sjunger hits från 1985 på scen i för tajta läderbyxor medan publiken på första raden surfar på TikTok. Och det värsta? Bryssel och våra politiker tror att de kan rädda den här stjärnan genom att lagförbjuda honom att gå i pension.
Invasionen av "hobbyfotbollstränare" och falska diagnoser
Så fort nyheten nådde etern krypande "hobbyfotbollstränare" fram ur varje vrå och skrymsle. Det är samma kast av människor som är tränare under VM, virologer under epidemin, och nu plötsligt är strategiska chefer för bilindustrin.
Några ropar: "De drev med för mycket elektricitet, det är allt! Folk vill ha buller!" Andra ropar: "De var inte tillräckligt djärva, Tesla åt upp dem, de somnade!"
Båda sidor har rätt och båda har fel. Sanningen är, som alltid, mer komplex och ligger på den där obehagliga metanivån som vi inte gärna pratar om på puben. Problemet för Porsche – och med den hela Tyskland – är inte vilken motor de installerar. Problemet är att hela deras affärsmodell, som har fungerat som ett schweiziskt armbandsur i 70 år, har kört in i den nya verklighetens vägg.
Utvecklingscykeln för bilar tar ett decennium. Bilen du ser i bilhallen idag designades när iPhone fortfarande var en nymodighet. Du kan inte bara vända dig om och säga: "Oj, från och med imorgon tillverkar vi iPads på hjul."Det här är en tankbil som inte stannar." Och den här tankfartyget seglar nu i fel riktning.
Teknologisk "överskridande" strategi och slutet på statussymbolen
I årtionden har tyskar sålt vad ekonomer kallar "premiumprestanda". De var snabbare, bättre, mer konstruerade. Idag? Idag händer något som vi kallar "överskridande".
När man sitter i en elektrisk Smart eller någon kinesisk "noname"-crossover accelererar den till hundra snabbare än den bästa Porsche 911 från tio år sedan. Tekniken har demokratiserat hastighet. Om vilken tvättmaskin som helst på hjul kan accelerera som en raket, vad säljer Porsche då ens?
De förlorade sina USP (Unikt försäljningserbjudande)Allt de har kvar är nostalgi och varumärket. Och det är här det blir tragikomiskt. Eftersom de vet att en elbil inte har någon själ (läs: ljud) säljer de nu högtalare till oss. Titta. Fiat Abarth – en liten elbil som har en högtalare på utsidan för att simulera motorbrus. Det är som att ha en Vegetarianen drar blodiga linjer på tofu, till såg ut som en biff... Patetiskt. Det här är inte ingenjörskonst, det här är teater. Och vissa biljournalister hyllar och applåderar det till och med.
Från ”Rik och frisk” till ”Rik och gammal”
Det är ännu värre med själva demografin. Vad var en Porsche förr i tiden? En bil för "cheferna". Stel, högljudd, obekväm. En koppling hårdare än din karaktär. Bevis på att du har erövrat livet och har en frisk ryggrad.
Idag säljer tyskarna oss framstående stadsjeepar. Varför? För att deras kunder är gamla. De behöver en hög stol på grund av ryggsmärtor och uppvärmda säten på grund av prostatan. Vi har gått från kategorin "Rik och frisk" till "Rik och gammal". Porsche har blivit en syndigt dyr ortopedisk apparat med ett märke.
Och slovenska nyrika köper detta i tron att de köper sportighet, men i verkligheten köper de en biljett till den geriatriska väntrummet.
Från "Freude am Fahrenheit" till "Freude am Regulation"
Se sanningen i ögonen. Sitt i en modern tysk "premiärvåning". En bil kör på dig., om du inte har säkerhetsbälte på dig, piper den om du kör 2 km/h för fort förbi en skola, och den skakar ratten om du nuddar linjen.
Det är inte längre ett nöje att köra; Detta är en tur med en instruktör som betalas av Europeiska kommissionen. Tyska ingenjörer har blivit slavar under sin egen kreativitet, fångar i Excel-kalkylblad och regler. Istället för innovation säljer de oss kontroll.
Å andra sidan har du Tesla och kineserna. De säljer inte en bil. De säljer programvara med lite aluminiumfolie runtom. Det är ett språng liknande det mellan Björnbär och iPhoneOch låt oss vara ärliga: ingen saknar ett fysiskt tangentbord på sin telefon längre, trots att vi alla påstod då att en "seriös affärsman" inte kunde arbeta utan ett.
Den tyska bilen har blivit en produkt för en generation som behöver höga säten på grund av öm ländrygg och uppvärmda säten på grund av prostatainflammation. Kategorin ”Rik & Hälsosam” har blivit ”Rik & Gammal”. Och det är inte så man bygger framtiden, På så sätt bygger man ett bekvämt väntrum för döden..
Usain Bolt och kapitulationen i Bryssel
Och vad gör Europa när det inser att det håller på att förlora loppet? Ändra reglerna.
Tänk dig att du springer en sprint 100 meter mot Usain Bolt (Kina)Han är på 90 meter, du flåsar på 60 meter med uppknutna skosnören. Och istället för att öka farten stannar du och kräver att mållinjen flyttas till 150 meter.
Det är precis vad Bryssel har gjort genom att lätta på målen för 2035. ”Låt oss ge oss själva lite mer tid”, säger de.Låt oss rädda förbränningsmotorn!"Vilket nonsens. Om du är långsam hjälper det inte att förlänga banan. Det hjälper den snabbe att få en ännu större fördel."
Medan de i Tyskland dricker champagne för att de ska kunna producera kolvmotorer i några år till och drömmer om syntetiska bränslen, så dör de av skratt i Kina. Vi har bara gett dem ett decennium på sig att köra över oss totalt. De utvecklar inte en bättre kolv. De utvecklar 800-voltssystem, 400 kW laddning och AI som kör bättre än en människa. Vi är bekymrade över hur vi ska bevara "traditionen".
Slovensk "vaktmästare" i ett tyskt museum
Varför ska vi i Slovenien oroa oss för detta? För vi är de där små, hårt arbetande underleverantörerna. Vi tillverkar skruvarna, lamporna och skydden till den här tyska maskinen. Vår ekonomi sugs in i det tyska industribröstet.
Om Tyskland blir ett friluftsmuseum – ett fint, prydligt och sterilt museum över industrihistoria, där kinesiska turister kan titta på hur de brukade arbeta ”vrum-vrum” – sedan är vi vaktmästarna på det här museet. Och vaktmästarna är de första som flyger när pengarna till uppvärmningen tar slut.
Slovenien måste vakna upp från detta gästarbetarnas illusioner...Tyskland kommer inte att rädda oss eftersom det inte kan rädda sig självt. De har blivit fångar i sin egen framgång, i tidigare modeller och i en byråkrati som kväver varje "Entdeckungsprozess" (upptäcktsprocess), som ekonomer skulle säga.
Det är dags att ta ner affischen 911-bilar från väggen. Meteoren har redan fallit. Dinosaurierna betar fortfarande, men gräset är redan torrt. Och om vi inte snabbt inser att framtiden inte är i nostalgiskt muller, utan i tyst, blixtsnabb effektivitet, kommer vi att bli kvar på plattformen. Tyvärr kommer tåget att gå mot Peking.
