Christopher Nolan, mästare på filmiska pärlor som "The Dark Knight" och "Inception", vågar sig tappert in i biofilmernas värld med sitt senaste verk, "Oppenheimer". Filmen följer den teoretiska fysikern J. Robert Oppenheimer, känd som atombombens fader.
Filmen är visuellt spektakulär, som Nolan brukar göra, med hans regelbundna samarbetspartner Hoyte van Hoytema som levererar fantastisk film. Berättelsen är uppdelad i tre sammanflätade berättelser på typiskt Nolan-sätt, vilket lägger till ett lager av komplexitet till berättandet. Detta icke-linjära tillvägagångssätt kanske inte tillför mycket till den narrativa rikedomen och skulle kunna ses som ett rent stilistiskt val.
Filmen har också en imponerande skådespelare, inklusive Matt Damon, Emily Blunt och Robert Downey Jr., som var och en tillför djup till sina karaktärer. Downey Jr., i synnerhet, lyser som Lewis Strauss, ordförande för Atomic Energy Commission, med en prestation som kan ge honom en Oscarsnominering.
"Oppenheimer" är dock inte utan sina fel. Filmens ambitiösa omfattning, även om den är beundransvärd, leder till en berättelse som känns överbelastad med karaktärer och intriger. Detta leder till bristande fokus på det som borde stå i främsta rummet: atombombens etiska implikationer.
Dessutom gör Nolans betoning på intellektuella pussel framför känslomässigt djup att publiken känner sig avskild. Trots filmens längd kommer vi aldrig riktigt under huden på Oppenheimer, vilket lämnar oss med en huvudperson som verkar mer som ett chiffer än en människa av kött och blod.
Sammanfattningsvis är "Oppenheimer" en film som visar upp Nolans tekniska behärskning och hans förmåga att bemästra komplexa berättelser. Dess avsaknad av känslomässig resonans och något ytlig behandling av den centrala karaktären hindrar den dock från att nå höjderna av Nolans tidigare verk. Det här är en film som kommer att lämna dig i vördnad för sitt hantverk, men som kan lämna dig kall när det kommer till karaktärerna.
Tidiga recensioner av filmen är blandade, men oroa dig inte, även om filmen inte får höga betyg, garanterar jag dig att det blir roligare att se den här filmen än att försöka förklara Schrödingers katt för din hund. Så om du är redo för en tre timmar lång resa genom tid, rymd och atombomber rekommenderar jag starkt att du tittar på "Oppenheimer". Glöm inte att ta med popcorn!
