Kärlek. Ett ord jag en gång yttrade med ditt namn på mina läppar. Känslan som fyllde min själ när du tittade på mig – ja, åtminstone när du ens lade märke till mig. Jag var din. Av hela mitt hjärta, utan reservationer, utan hämningar. Jag gav dig allt jag var.
Och du? Du hade mig. Men aldrig riktigt.
Jag bar dig i mina tankar, i mina drömmar, i mina böner. Men jag blev alltid ensam. Ensam i våra samtal som inte hände. Ensam i kramar som bara blivit ett minne. Ensam i ett förhållande där jag älskade för oss båda.
Hur många gånger har jag bett – inte högt, inte med tårar, utan med tysta, omärkliga handlingar? Hur många gånger har jag hoppats att du skulle inse hur mycket du betyder för mig? Hur många gånger har jag övertygat mig själv om att du en dag kommer att se vad som ligger framför dig?
Men jag kan inte längre.
Jag kan inte längre vara den som alltid anpassar mig, som alltid väntar, som alltid förstår. Jag kan inte längre se mig själv i spegeln och säga till mig själv att det här är nog – att det räcker med DU.
För det gjorde du inte.
Inte för att jag inte var värd kärlek, utan för att du aldrig älskade mig på ett sätt som fick mig att känna att jag verkligen var den enda för dig.
Kärlek ska inte vara tiggeri
Jag kommer inte att be om din uppmärksamhet längre. Jag kommer inte längre att sitta bredvid dig och hoppas att du äntligen ser mot mig, istället för in i din värld där jag inte är. Jag kommer inte längre att vänta på orden du aldrig kommer att säga. Jag kommer inte längre att leta efter anledningar till varför du inte kan älska som jag älskar.
Jag kommer inte längre att vara den som alltid hittar ursäkter för din frånvaro, din kyla, din obeslutsamhet.
Och det är därför jag går.
Inte för att jag inte älskar dig längre, utan för att jag äntligen måste älska mig själv.
Jag förtjänar någon som ser mitt värde, inte bara när jag inte längre är i närheten. Jag förtjänar en kärlek som inte kommer att vara ett pussel, som inte kommer att vara ensidig, som inte kommer att vara något jag måste bevisa varje dag.
Kanske en dag kommer du att förstå. Kanske kommer du att inse vad du har förlorat först när det är för sent.
Men jag kommer inte vara där då.
För ibland är den största kärleken inte den som stannar, utan den som vet hur man lämnar.
