Hur tunn är gränsen mellan vänskap och kärlek?
När hon träffade honom första gången tänkte hon – jag vill ha den här personen i mitt liv. Han var hennes befrielse. Hennes själ, hon hade aldrig känt något liknande förut, en sådan känsla av lugn. Hon hade aldrig träffat någon som honom. Han var en av de där speciella människorna – han var hennes vän.
De låtsades bara vara vänner, men det fanns något outtalat mellan dem. Det fanns kemi. Varje gång deras händer rörde vid varandra sköt elektricitet genom hennes kropp. När deras blickar möttes fick hon den där konstiga känslan i magen. Ingen av dem förnekade någonsin att det fanns något mellan dem, men de sa aldrig något högt heller.
De låtsades vara bara vänner, men alla såg hur de tittade på varandra. De frågade henne varför de inte var ett par. Hon ljög för dem att hon inte var hans typ eller att det aldrig skulle ordna sig mellan dem eller att hon inte ville förstöra deras vänskap.
Hon kände att det var världens löjligaste idé att vara tillsammans, men i verkligheten var det något hon ville ha – i sina drömmar var de ett par. Hon hade aldrig känt någon som var så lätt att älska.
De låtsades vara bara vänner, men de gick hela tiden över gränsen. Deras kramar varade, ingen ville bryta dem. De hittade alltid på ursäkter för att röra vid varandra. De skämtade om hur roligt det skulle vara om de verkligen var på dejt.
De låtsades bara vara vänner, men de blev avundsjuka om någon av dem träffade någon annan. De var glada och ledsna på samma gång. Hon stod inte ut med tanken på att han skulle träffa någon annan än henne. Hon ville själviskt ha honom, inte bara en del av honom, utan hela honom – helt för sig själv. Tanken på att behöva dela honom gjorde henne galen. De var så uppenbara.
De låtsades vara bara vänner, men när han kom till kaféet för att dricka kaffe tittade han på henne som om hon var den enda där och ingen annan. De stirrade på varandra, hon kunde nästan känna hans läppar nudda hennes. Hennes ögon var bara för honom och hans för henne.
De låtsades vara bara vänner, men de flirtade och skrattade ständigt, som om de vore mycket mer än så. Han komplimangerade henne för varje liten sak. Han lade alltid märke till alla förändringar hos henne. Han berättade ständigt för henne hur mycket han saknade henne, trots att det bara hade gått en dag eller två sedan de senast sågs.
De låtsades vara bara vänner, men de visste att det var en lögn. Att de var rädda för vad som skulle hända om de var modiga nog att erkänna sanningen.
Och sanningen var att han behandlade henne som om de vore mer än vänner. Han behandlade henne som han ville ha henne, precis som hon ville ha honom.
Men han ville att de bara skulle vara vänner. Hon upprepade hans ord hela tiden för sig själv:"Låt oss bara vara vänner."
Hennes värld rasade samman, medveten om att de inte längre kunde vara vänner eftersom hon var rädd att hon skulle bli ännu mer förälskad i honom. De kunde inte längre vara vänner eftersom hon älskade honom, men han älskade nu en annan kvinna. De kunde inte längre vara vänner eftersom smärtan skulle "döda" henne. Kanske kunde de bli vänner igen någon dag, kanske…
Om du någonsin hamnar i den här situationen, berätta det för honom/henne. Det är sant att du riskerar slutet på din vänskap, men det skulle det förmodligen bli ändå. Ska du låta kärleken förtära dig, att dö inom dig själv och hoppas att kanske... Sluta med om-tankarna och följ ditt hjärta, dina känslor och stå upp för dig själv, för din kärlek - för dig själv!
