Erkänn det, vi var alla lite rädda. Vi var rädda att Lotus bara hade blivit ännu ett märke som producerade tunga elektriska SUV:ar för folk som trodde att "dynamisk körning" var att accelerera till nästa trafikljus i köpcentret. Vi trodde att Colin Chapmans anda – den där briljanta och besatta ingenjören som ropade "förenkla och lätta" – äntligen hade försvunnit under tyngden av litiumjonbatterier. Men vi hade fel. Åh, vad fel vi hade. Här har vi Lotus Theory 1. Och det är inte bara en bil. Det är ett bevis på att fysiken fortfarande stämmer och att framtiden inte behöver vara tråkig.
Låt oss först klargöra en sak. Den heter Lotus. Teori 1 (Teori 1). Namnet låter som titeln på en tråkig doktorsavhandling om kvantmekanik, men det är faktiskt det mest spännande som kommit ut ur Hethel (eller mer exakt, deras globala studio) sedan de kom på att de kunde klämma in en Honda-motor i en Elise. Det är ett koncept som skriker: "Vi kan fortfarande göra det!"
I en värld där elektriska superbilar väger lika mycket som en liten kyrka har Lotus åstadkommit ett mirakel. Målvikten för den här bilen är mindre än 1600 kg. För en bensinbil skulle det vara "okej", men för en fyrhjulsdriven elbil med 1000 hästkrafter är det nästan magiskt. Som jämförelse: Lotus Eletre, deras SUV, väger ungefär lika mycket som två Theory 1:or och en halv Miata.
Siffror som förvirrar sinnet
Låt oss titta på statistiken för "torrt" fordon, som är allt annat än torrt. Drivlinan utvecklar brutala 735 kW (987 hk). Det betyder att den här saken kan accelerera från stillastående till 100 km/h på mindre än 2,5 sekunder. Det är snabbare än det tar att läsa den här meningen. Topphastighet? 320 km/h (199 mph).
Men med elbilar frågar vi oss alltid: ”Hur länge kommer det roliga att vara?” Lotus har installerat ett 70 kWh-batteri. Det kanske låter litet jämfört med monster på 100+ kWh, men kom ihåg – lätthet. Ett mindre batteri betyder mindre vikt, mindre vikt betyder bättre dynamik. Och ändå lovar de en räckvidd på 402 km (250 miles) enligt WLTP-standarden. Tillräckligt för att skrämma två passagerare och ändå komma hem.
Sittordning: Jag, jag och… två till längst bak
Det är här det blir riktigt intressant och nostalgiskt. Theory 1 har tre säten. Föraren sitter i mitten. Ja, precis som i den legendariska McLaren F1. Det är inte bara den "coola" faktorn, det är det enda rätta sättet att köra. Du är universums centrum, vägens härskare, kaptenen på ditt rymdskepp. Och på varje sida, något tillbakadragna, finns två passagerarsäten. Perfekt för två vänner att köra, och dela rädslan i deras ögon när du trampar på gaspedalen.
Dörrarna? De öppnas inte utåt, inte heller uppåt som en Lamborghini. De öppnas bakåt och uppåt i en komplicerad piruett som gör att man kan komma in i bilen även i en trång parkeringsplats utan att göra yoga.
Bilen som "skickar" dig – Lotuswear™
Och nu till den mest bisarra, men ändå geniala delen. Lotus har utvecklat något de kallar Lotuswear. Glöm läder och plast. Interiören är klädd i en "robottextil" som utvecklats i samarbete med MotorSkins.
Det är inte bara tyg. Det är en levande varelse. Det finns små uppblåsbara bubblor i sätena och ratten som ger dig haptisk feedback. Om ett hinder närmar sig från höger, kommer sätet försiktigt att knuffa dig på höger sida av dina revben. Istället för att pipa som en mikrovågsugn, pratar bilen med dig genom beröring. Tänk dig en bil som knackar dig på axeln och säger: "Se upp, hörn." Det låter konstigt, men i en värld överbelastad med skärmar kan detta vara lösningen vi har väntat på. Knappar? Inga. När du behöver dem "blåses" de upp ur tyget. När du inte gör det försvinner de. Ren magi.
Utmaningen med 10
Det finns hundratals olika material som används i en modern bil. Lotus sa: ”Nonsens.” För Teori 1 satte de upp målet att endast använda 10 huvudmaterial på synliga ytor. Återvunnen kolfiber, cellulosakompositer, återvunnet glas… Det är minimalismens filosofi på steroider.
Motorn och batteriet är inte bara en last, de är en del av den belastade delen, precis som i den gamla Lotus 49. Bakhjulsupphängningen är fäst direkt vid motor-/batterihuset. Detta är inte bara ingenjörskonst; det är konsten att skala bort allt som är överflödigt tills bara ren funktion återstår.
Slutsats: Är detta räddaren till bilismens själ?
Lotus Theory 1 är, ärligt talat, ett koncept. Du kommer förmodligen inte att se den i bilhallar i exakt den här formen nästa år. Men den är viktig. Den är viktig eftersom den visar att den elektriska framtiden inte behöver vara tjock och tyst. Den visar att det är möjligt att tillverka en elbil som inte väger lika mycket som en liten måne.
Om Lotus kan lyckas överföra bara 50 % av denna filosofi till en produktionsbil – denna lätthet, denna förarcentrering, denna galna idé att bilen är en förlängning av din kropp och inte bara en iPad på hjul – då har vi hopp.
Priset? Detta nämns inte i koncepten, men om det skulle byggas skulle det förmodligen kosta lika mycket som en liten ö. Men det spelar ingen roll. Det viktiga är att Lotus (och deras ägare på Geely) har bevisat att de inte har glömt vad det innebär att köra bil. Att körning inte bara handlar om att ta sig från punkt A till punkt B, utan om känslan när hårstråna reser sig på armarna. Och i Lotus teori 1 Dessa hårstrån varnar dig för böjningen.
Bra jobbat, Lotus. Snälla, gör nu det här. Och ändra ingenting. Inte ens de där konstiga sätena.
