Hur är det möjligt att du är här, men jag inte känner dig? Varför förlorar dina ord sin tyngd även när jag hör dem? Varför övergår närhet i avstånd, trots att det inte finns ett enda steg mellan oss? När du står framför mig, tycks det som om jag ser igenom dig. Vart har du tagit vägen, trots att du aldrig lämnade?
personlig utveckling
Hur länge är du villig att vänta? Hur länge ska du ljuga för dig själv? När ska du äntligen bestämma själv? Kanske någon dag...
Vissa relationer slutar utan ord. Utan avslut, utan återvändo. Bara ett utrymme som blir för trångt. Bara ett hjärta som inte längre tillåter sig att vänta. Och den frid som kommer när man inte längre letar efter den där allt redan har sagts – även i tystnad.
Har du någonsin hamnat i en repetitiv dejtingcykel? Först gnistan, sedan hopp, sedan tvivel och tystnad? Varför verkar det ibland som att alla lovande början leder till besvikelse?
Känner du att allt faller isär? Att du inte har någon styrka kvar? Sök inte efter svar direkt. Ibland räcker det att bara stå still. Att erkänna för dig själv - det är svårt just nu.
Hur säger en stark kvinna adjö? Med respekt för sig själv!
När vi älskar någon tror vi att de betyder något – och att de har en framtid. Men livet följer ofta inte de regler vi föreställer oss.
I en värld där snabbhet trumfar hälsa och ”egenvård” bara är ytterligare en #hashtag på Instagram, förblir Japan en vacker påminnelse om att ett långt och hälsosamt liv inte är resultatet av ett mirakelkosttillskott, utan av dagliga val. Och dessa gör japanerna inte med svårighet, utan med respekt för sina kroppar, sin miljö och sin tid – utan stress, utan anspråk. När större delen av världen jagar produktivitet väljer japanerna balans, natur och tysta ritualer som ger deras dagar ordning och mening.
Vaknade du trött idag, trots att du fick tillräckligt med sömn? Varnar din kropp dig på morgonen att något är fel? Hur är det med själen – är den tyst eller är den fylld av oro? Har du någonsin tänkt på att du kanske inte behöver mer energi, utan mer balans?
Hur många gånger har du älskat någon som inte älskade dig tillbaka? Hur många gånger har du försökt, bevisat, väntat och hoppats? Och när tittade du senast på dig själv och frågade dig själv: varför gör jag det här? Varför kämpar jag för någon som inte kan älska mig?
Har du någonsin tänkt att kärleken inte längre existerar för dig? Att du har gått igenom för mycket, sett för mycket, gett för mycket?
Du lärde mig mer än jag någonsin förväntat mig. Det var utifrån dina handlingar – inte dina ord – som jag byggde den värld jag nu bär med mig. Ingen förklaring, inga instruktioner. Bara med vad du var.