Varför skadar kärlek oss ibland så mycket? Är det inte kärleken som ska göra oss lyckliga, lyfta oss och koppla ihop oss? Kärlek gör inte ont!
personlig utveckling
Det är inget fel med att ta sig tid att komma över det och gå vidare - ditt hjärta förtjänar sin tid
Allt du känner nu är en del av din resa. Din smärta, dina stunder av tystnad, dina frågor - allt är en del av historien som driver dig framåt.
Ibland sätter livet punkt där vi ville ha ett kommatecken, och det är helt okej.
Ibland ger inte livet det du vill ha, men vad du behöver? Ja, han, han var allt jag behövde!
Känner du någonsin att minnena är mer levande än de ögonblick du upplever just nu? Att stanna någonstans mellan "adjö" och "fortsätt", som i en låt du sjunger om och om igen? Varför följer inte hjärtat logiken?
"Whataboutism" eller effekten av att avleda uppmärksamheten är en kommunikationstaktik där samtalspartnern inte direkt svarar på kritik, utan tar ämnet någon annanstans - oftast med en motanklagelse. Det är en strategi för undanflykt där nyckeluppsatsen blir irrelevant när diskussionen övergår till frågan "Vad sägs om dem när de gjorde samma sak?"
Vi drömmer alla om ögonblicket då vi kommer att andas med fulla lungor och känna ett orubbligt inre lugn. Men i det verkliga livet faller vi ofta in i arbetsrutinen, andras förväntningar och ouppfyllda önskningar.
När andades du senast på riktigt? Inte bara av nöd, utan djupt, medvetet, som om du fyller din själ med liv? Andas in. Och kom ihåg, allt som är avsett för dig kommer att hitta sin väg till dig. Alltid.
Har du någonsin känt att dina tankar trasslat in sig i en virvelvind av känslor, men ingen är i närheten för att lägga märke till det? Som att gå vilse i en folkmassa där du inte kan höras eller ses?
Ibland spökar känslan av att inte räcka till dig som en tyst skugga som gömmer sig i bakgrunden av dina tankar? Men vet du vad? Ditt värde kan inte diskuteras. Din existens spelar roll. Du kanske inte förstår det ännu, men just din närvaro i denna värld har en mening och tyngd som överträffar alla dina tvivel.
Låt oss tro att vi är som ett träd i en storm? Vi böjer oss, men vi går inte sönder. Livet kastar oss runt, men samtidigt ger det oss möjlighet att anpassa oss, att växa till något mäktigt. Men ger vi oss verkligen tid? Varför räknar vi med att blomma direkt efter stormen?
Jag är kvinna. Att vara kvinna är inte bara en roll, utan en hel rad av känslor, känslor och kontraster. Det är konsten att kombinera ömhet och fasthet, kärlek och försiktighet, passion och syfte. Vi är mjuka, men inte svaga. Stark, men inte oböjlig. Vi älskar vilt, och med den visdom som livserfarenhet ger. I en värld där vi förväntas välja det ena eller det andra bevisar vi att vi kan bära båda sidorna – mjuka och starka – som en reflektion av sann kvinnlighet.