Tyska bilar ansågs en gång vara orörbara. Mercedes-Benz, med sin stjärna på motorhuven, var synonymt med prestige, precision och teknisk perfektion. Men idag, när branschen kämpar med global konkurrens, höga kostnader och missriktade strategiska beslut, verkar de tyska biljättarna glida nerför den väg som Nokia en gång trampade – från marknadskung till bara en fotnot i historieböckerna. De tyska bilmärkena befinner sig i tydligt fritt fall. Kan något rädda dem?
Tänk dig att sitta på tronen i ett bilimperium, säker på att du är oantastlig, medan en tidvattenvåg redan byggs upp under dig. Tysk bilindustri, den europeiska industrins kronjuvel, är precis vid den punkten – och historien andas dess nacke i med varningar den inte längre kan ignorera. Tyska bilmärken går samma väg som Nokia. I en tid där trender snurrar snabbare än turbinerna i den senaste Porschen är det som att köra med förbundna ögon på en tysk autobahn utan hastighetsbegränsning att underskatta konkurrenterna. Så låt oss ta en titt på hur tyska billegender redan har bränts – och varför Mercedes-Benz kan bli nästa att få betala priset för okunskap.
När arrogans möter verklighet
Låt oss minnas 2015, då Matthias Müller, den dåvarande chefen för Volkswagen, tittade ner på Tesla med ett leende och förklarade: ”Tesla säljer cirka 80 000 bilar per år och förlorar en halv miljard dollar, medan vi säljer 11 miljoner fordon och tjänar 13 miljarder.” Åh, vad bittert det uttalandet låter idag! Inte nog med att Volkswagen vandrade ner i träsket i Dieselgate-skandalen det året, där de förlorade miljarder euro och sitt rykte genom att fuska i utsläppstester, utan Tesla blev under tiden ledstjärnan i den elektriska revolutionen. Idag är Teslas marknadsvärde högre än alla tyska biljättar tillsammans, och Volkswagen jagar fortfarande deras svans och försöker komma ikapp.
Men detta är inte ett isolerat fall av tysk blindhet. Låt oss minnas Bob Lutz, tidigare vice vd för General Motors, som 2017 kallade Tesla för en "fanatikerkult utan ekonomisk framtid" och tillkännagav företagets konkurs. Åratal senare erkände Lutz ödmjukt att han hade fel, men skadan var skedd – Tesla har sedan dess gått om alla traditionella tillverkare och satt nya spelregler. Tyskarna, som för ett decennium sedan hävdade att elbilar "aldrig kommer att bli mainstream", ser nu hur Tesla, BYD och andra kinesiska aktörer kör om dem till höger och vänster.
Historien lär ut, men vem lyssnar på den?
Bilens historia är som en komedi av misstag, där arrogans alltid spelar en ledande roll. På 1970-talet stämplade de amerikanska jättarna – bilmärkena – GM, Ford och Chrysler – japanska bilar som "billigt skräp". Lee Iacocca, den legendariske chefen för Chrysler, såg ner på Toyota och Honda vid den tiden, övertygad om att de "inte kunde konkurrera med amerikansk makt". Resultatet? Japanerna tog över världsmarknaden med tillförlitlighet och effektivitet, och Detroit var tvungna att be om statliga räddningspaket för att överleva. På liknande sätt underskattade Henry Ford II europeiska bilar på 1950-talet och trodde att amerikanerna bara ville ha enorma V8-motorer. Sedan kom Volkswagen Beetle och blev en ikon för en generation, och Ford lämnades mållös.
Och nu? Den tyska bilindustrin, med Mercedes-Benz i spetsen, står vid ett vägskäl. Kinesiska tillverkare som BYD producerar inte bara billigare elbilar, utan ligger också tekniskt före de europeiska jättarna. Medan tyskarna fortfarande drömmer om sin diesel- och bensinstormningstid, kör världen redan på el. Om de inte vaknar snabbt riskerar de att bli bilens Nokia – en gång kungar, nu bara nostalgi.
Mercedes-Benz: Städning eller begravning?
Mercedes-Benz, märket synonymt med lyx och tysk precision, tillkännager nu en ”upprensning” – en omorganisation som ska återföra dem till deras forna glansdagar. Men frågan kvarstår: är detta verkligen en möjlighet till en återupplivning eller bara ett desperat försök att lappa ihop ett redan läckande skepp? Företaget står inför krympande marginaler, ökande konkurrens och interna utmaningar som inte längre kan sopas bort.
Mercedes-Benz: En halv miljon till avsked
Mercedes-Benz, en gång den obestridda kungen av lyxsedaner, genomför ett av de största frivilliga uppsägningsprogrammen inom bilindustrin. Enligt en rapport från den tyska tidningen Handelsblatt Omkring 4 000 anställda har redan lämnat företaget, var och en med ett sexsiffrigt avgångsvederlag. En mångårig teamledare som har arbetat för varumärket i 55 år kan få upp till en halv miljon euro i lön. Turbobonusar för snabba avgångar? Låter som ett desperat försök att bli av med "övervikt" medan skeppet sjunker.
Programmet är en del av en kostnadsbesparingsplan som leds av VD Ola Källenius. Målet? Att spara fem miljarder euro fram till 2027, varav en miljard kommer från att minska arbetskraftskostnaderna. Avgångsvederlag har erbjudits till så många som 40 000 anställda utanför produktionen – från administrativ personal till ingenjörer och IT-specialister. I Tyskland är dessa arbetare skyddade från uppsägning fram till 2034, så Mercedes viftar med pengar för att övertala dem att "frivilligt" sluta. Men det handlar inte bara om att städa upp på kontoren. Företaget investerar också i omskolning av anställda för framtidens jobbIroniskt, eller hur? De sparkar dig, men de lovar att lära dig något nytt – om du överhuvudtaget stannar.
Flytta till Ungern: Är det billigare att flytta?
Medan fabriker i Tyskland, som den i Sindelfingen, minskar produktionen – från 330 000 fordon år 2018 till bara 205 000 förra året – expanderar Mercedes sin fabrik i Kecskemét, Ungern, där kostnaderna är 70 procent lägre. Detta är inte bara ett affärsbeslut, det är ett erkännande av att den tyska högkostnadsmodellen inte längre fungerar. Lyxmodellerna S-Klass och EQS som en gång definierade märket kommer nu från fabriker där arbetskraften är billigare men fortfarande tillräckligt skicklig. Är detta ett tecken på flexibilitet eller en tyst reträtt från hemlandet?
Industrin i fritt fall
Mercedes-Benz är inte ett isolerat fall. Den tyska bilindustrin har förlorat mer än 55 000 jobb under de senaste två åren. Bosch planerar att minska 22 000 jobb till 2030, Volkswagen kommer att minska 35 000 i Tyskland och ZF 14 000. Detta är inte längre bara en våg av uppsägningar – det är en tsunami. De främsta orsakerna? Hård konkurrens i Kina, den viktigaste marknaden, där tyska märken förlorar kampen mot inhemska tillverkare som BYD. Lägg till det de tullar som införts av USA:s president Donald Trump och en missriktad strategi för att övergå till elfordon. Mercedes har redan övergett drömmen om en helt elektrisk flotta och investerar nu i att modernisera sina förbränningsmotorer samtidigt som de förbereder en ny generation elmodeller. Det låter som att jaga sin egen svans.
Företagskultur: Negativt urval som en tyst mördare – Bilmärken – Kan inte ändra på detta
Det primära problemet för den tyska bilindustrin är inte bara externa faktorer, utan en företagskultur som har fallit offer för negativt urval de senaste åren. Ledningspositioner tillsätts ofta baserat på lojalitet snarare än förmåga, vilket har lett till bristande innovation och anpassningsförmåga. Låt oss komma ihåg NokiaDen finska jätten styrde mobiltelefonmarknaden tills den vilade på sina lagrar. Den misslyckades med att anpassa sig till smartphones eftersom dess företagskultur – stel, introvert och övertygad om sin egen ofelbarhet – gjorde förändring omöjlig. Mercedes-Benz, Volkswagen och andra tyska jättar sitter fast i en liknande fälla. Den tyska precisionen som en gång förvånade världen är nu en fjättra. "Man kan inte förändra ett företags kultur om den är invävd i dess DNA" en tidigare Nokia-chef sa en gång. Negativt urval har skapat ledningsgrupper som är för långsamma för att hantera en snabbt föränderlig marknad, där kineserna erbjuder billigare, tekniskt avancerade elbilar och Tesla fortsätter att sätta standarden.
Hur ser framtiden ut?
Den tyska bilindustrin står vid ett vägskäl. Mercedes-Benz försöker hitta en balans mellan åtstramning och innovation, men frågan är om det redan är för sent. Att flytta produktionen till billigare platser och göra uppsägningar kan vara nödvändiga åtgärder, men de löser inte det grundläggande problemet: brist på vision och en stel kultur, ytterligare tyngd av negativt urval. Medan Kina och Tesla tävlar in i framtiden, experimenterar de tyska jättarna fortfarande med sina gamla recept. Om de inte lär sig Nokias läxa – anpassa sig eller förgås – kan de vara en blek skugga av sin forna glans om ett decennium.
