Vanligtvis är bilderna vi åker på dödståget inte de som vi glatt visar runt. De är i alla fall ett fint minne och på grund av grimaserna och ovanliga gesterna (typisk pose) är de ett verktyg för att träna skrattmusklerna. Vid den tiden är vi helt enkelt för upptagna med att bekämpa rädsla och adrenalin. Men inte alla. Att åka dödståget används för vissa till vardagliga saker, men också till något så speciellt som ett frieri.
Vi människor är roliga. Även om det finns många av dem dödstågsstrider, utåt trotsar de rädsla och står tappert i början av den långa kön i nöjesparker (som säger, om de kan...). Men när det smälter framför dem så smälter det också mod. Men de inser sitt misstag först när de är i klorna på sätet och tåget börjar röra sig långsamt, när de hör gurret under fötterna och när vagnen klättrar brant.
LÄS MER: Amerikas galnaste dödståg
Den ökar också i direkt proportion till höjden hjärtslag. Och sedan... ett ögonblick av "viktlöshet", som snabbt följs av den där kittlande känsla i magen. Yayyyyyyyyyyyyyyyyy. Då kan de inte längre dölja sin rädsla och kamera han tar bort det på en gömd plats heroisk mask från kötiden. Men det gäller inte alla, vissa gillar verkligen adrenalinritten, fan, för vissa är en tågresa som en lugn stadsbilsresa. Och ändå, vem skulle ha trott att det är så här döden på tåg utspelar sig vanliga saker, som att raka sig, spela schack, läsa en tidning, äta middag, råna osv.
