Ah, Sorrento – här är jag nu, i oktober 2025, när hösten sakta övergår i vinter, och jag säger till mig själv: ”Varför skulle jag någonsin åka hem?” Det är inte bara ännu en kustby i södra Italien; det är som en gammal kärlek som överraskar dig med ett nytt trick, nu utan sommargalenskapen. Jag kom för utsikten över Vesuvius, och jag kommer att lämna med smaken av citroner och minnen som luktar salt. Om du letar efter en plats där tiden går långsamt men hjärtat slår snabbare – särskilt nu, när folkmassorna är uthärdliga och vädret fortfarande är underbart – har du hittat rätt.
Det första steget i Sorrento och doften omger dig redan – inte den artificiella, från en flaska, utan äkta, som om citronerna själva hade bestämt sig för att vara stadens parfym, även nu när bladen börjar gulna. Dessa lokala citroner, skyddade av IGP-märkningen, växer i lundar under traditionella paraplyer som kallas pagliarelle, och ger skalet den arom som du känner i varje droppe limoncello. Har jag försökt att göra min egen hemma? Utan framgång, förstås – utan Sorrentos sol är det bara surt vatten. Staden lever på dessa citrusfrukter; de används för att tillverka likörer, desserter och till och med kosmetika. Och om du går längs Via San Cesareo hittar du delikatessbutiker där ägarna lär dig hur du skiljer äkta varor från fejk – nu, på hösten, utan köerna.
Klippor som viskar sagor om sjöjungfrur och forntida sjömän – i höstvindens lugn
Jag står på Piazza Tasso, stadens hjärta, där gatorna möts som gamla vänner, och blickar ner mot havet, medan höstvinden bär med sig havets doft. Sorrento hängande på klipporna ovanför Neapelbukten, med utsikt över den mäktiga Vesuvius och den drömlika ön Capri – nu ännu mer fridfull, utan sommarens folkmassor. Dessa klippor är inte bara en kuliss; de är en del av berättelsen. Legender säger att sirener bodde här, de mytologiska förförerskorna som lockade sjömän – därav det antika namnet Surrentum. Historien? Lika rik som en italiensk middag: från grekerna och romarna på 700-talet f.Kr., genom de bysantinska och normandiska härskarna, till den osmanska belägringen 1558. Idag vandrar du genom den smala gamla stan, förbi Sankt Filip och Jakob-katedralen från 1000-talet, och känner dessa lager av tid under dina fötter. Har jag gått vilse i gränderna? Flera gånger, och varje gång hittade jag ett bättre kafé – och nu med lediga bord.
Hemligheter mellan smaragdgrönt hav och igenvuxna ruiner – perfekt för höstutforskning
Om du vill komma undan folkmassorna – som numera ändå är minimala – ta en promenad till Bagni della Regina Giovanna: en naturlig pool belägen bland ruinerna av den romerska villan Pollia Felice, där smaragdgröna vatten leker med klipporna. Detta är inte en strand med solstolar; den är rå, romantisk och lättillgänglig till fots, så använd bra skor – höstvädret är perfekt för en sådan promenad. Eller besök Vallone dei Mulini, kvarnarnas dal strax utanför centrum: en djup ravin med mossbeklädda ruiner av gamla kvarnar, som tagits över av naturen efter ett vulkanutbrott för århundraden sedan. Fotogenisk utan filter, tro mig. För en kulturell njutning ligger Museo Correale di Terranova i en villa med park: porslin, målningar och arkeologiska fynd som tar dig tillbaka i tiden. Tillbringade jag en eftermiddag där? Ja, och kom därifrån klokare – eller åtminstone mer imponerad av de gamla vaserna när solen skiner mjukt genom höstlöven.
Smaker som dröjer sig kvar på tungan längre än solnedgången – ännu sötare i höstens frid
Kulinariska i Sorrento är enkelt men oförglömligt: färsk fisk från Marina Grande, fiskebyar under klipporna, pasta alla sorrentina med mozzarella och basilika, och naturligtvis delizia al limone för en söt avslutning. Limoncello? Drick den inte som juice – det är en digestif som värmer upp dig efter en rejäl middag, och nu ännu trevligare på kallare kvällar. Drack jag för mycket av den? Kanske, men ångrar inte. Stränderna är mestadels klippiga plattor eller pontoner; för sand, bege dig ner till Marina Grande, där lokalbefolkningen fortfarande fiskar – och på hösten är vattnet fortfarande tillräckligt varmt för bad. Och om du är sugen på en utflykt: färjan till Capri till Blå grottan, eller tåget till Pompeji – allt är inom räckhåll, utan sommarköerna.
Sorrento som en idealisk utgångspunkt för att utforska Amalfikusten – utan stress och folkmassor
Sorrento Det är inte bara vackert i sig; det är ett transportknutpunkt, vilket gör det till en idealisk bas för att utforska Amalfikusten – särskilt nu på hösten när vägarna är mindre trafikerade och utsikten ännu mer kristallklar. Härifrån kan du hoppa på en SITA-buss som tar dig till Positano eller Amalfi på en och en halv timme, längs den berömda slingrande vägen där klipporna stupar ner i havet som taget ur en film – men utan sommarens folkmassor som gör det outhärdligt. Ett snabbare alternativ? Färjan från Marina Piccola hamn, som tar dig till Amalfi på 40 minuter, med vinden i håret och hisnande utsikt över kusten. Sorrento nås lättare från Neapel med Circumvesuviana-tåget, vilket innebär att du kan kombinera kusten med resor till Pompeji eller Capri, allt utan att byta bas. Hotell och restauranger här är billigare utanför säsong, och folkmassorna är uthärdliga – perfekt för dem som vill utforska Positano, Ravello eller Amalfi i lugn och ro, utan att känna att man står i kö för en glass.
Hur man hittar vägen utan karta och utan att stressa – ännu enklare på hösten
Du anländer från Neapels flygplats (Capodichino), ungefär en timme bort – ta tåget eller bussen Circumvesuviano, som tar dig direkt till centrum. Staden är promenadvänlig, men brant; för längre sträckor, ta färjan eller Sita-bussen till Amalfi. Den bästa tiden? I höst – september till november, när temperaturen fortfarande når 20 °C, folkmassorna är minimala och vädret fortfarande är tillräckligt bra för promenader och utflykter. På vintern, från december till mars, är det lugnare, men kallare, med enstaka regn – perfekt för dem som söker en autentisk italiensk atmosfär utan turister. Kom hit nu, i oktober? Ja, och överlevde – med en god glass i handen, medan solen fortfarande värmer klipporna.
Varför jag fortsätter att återvända till Sorrento, trots att jag vet att det kommer att vara lika magiskt – särskilt på hösten
Sorrento Det är inte för de som har bråttom; det är för de som vill stoppa tiden – och nu, hösten 2025, när löven skiftar och folkmassorna försvinner, är det ännu enklare. Det kombinerar spektakulära vyer med en intim atmosfär – det är inte massturism, utan en personlig upplevelse, där klipporna påminner dig om förgängligheten, citronerna om livets sötma och Vesuvius om att skönhet medför risker. Det är den perfekta ingången till Kampanien, men tillräckligt magisk för att stanna här ensam – särskilt nu, när vädret fortfarande är vänligt, temperaturerna ligger runt 18-22 °C, och du kan njuta av limoncello på terrassen utan köer. Om du är en romantisk själ, en matälskare eller bara trött på vardagen, kommer den att omfamna dig – utan sommargalenskapen, med höstens lugn som övergår i vintertystnad.
