Idag gick jag förbi platsen där vi träffades första gången, och istället för att fälla tårar log jag när jag mindes våra första blickar och beröringar.
Det var trevligt tills du visade ditt sanna jag med tiden. Vad naiv jag var när jag trodde på oss och inte ville se vem du är, vilka vi är. Om och om igen skrev jag nya början och slut i mitt sinne. Jag ville inte acceptera det faktum att du och jag aldrig skulle stanna tillsammans.
jag trodde varför skulle någon vilja förlora någon de älskar så passionerat? Någon som skulle förlåta honom allt, även de svåraste misstagen, och ge honom oändliga nya möjligheter?
Jag trodde att vi skulle vara lyckliga och det ville jag inte förlora. Jag ville inte ha någon annan, du var den andra halvan av mitt hjärta och det trodde jag. Jag kan fortfarande inte fatta vad en galen crush kan göra.
Jag trodde att jag var lycklig och kär för alltid. Hur fel jag hade. Jag gick vilse.
Jag trodde att du var den som sprang från vår historia. Jag levde i den här illusionen ett tag, tills jag insåg att det faktiskt var jag – jag.
När jag kom över dig med tiden växte jag ur vårt förhållande, vår historia. Ibland gillade jag henne, den person jag var, för att hon var så passionerad och kär. Men bara det, för hon var också väldigt osäker och svag. Hon visste inte sitt värde. Med tiden förlät jag dig, för du blev bara ett kapitel i min livsbok.
Jag har vuxit ur tiden då jag trodde att älska någon mer än sig själv var ett tecken på kärlek.
Nu ler jag bara åt tidigare minnen, jag är inte så naiv längre. Minnet av dig gör inte ont längre. Du betyder ingenting för mig. Jag kan inte låta någon orsaka mig så mycket smärta längre. Jag har vuxit ur vår historia. Jag lämnade de känslor jag hade för dig tidigare.
Det var en ohälsosam, barnslig, varm och kall, besittande kärlek. Nu skulle jag inte bli kär i någon som du igen.
Vet du vad det bästa med att komma över någon är? Att se honom som han verkligen är. Inte som du vill att det ska vara. Och när du äntligen älskar dig själv kommer du aldrig att tillåta sådana saker igen.
Allt som förut fick mig att gråta nu får mig att skratta. Jag vet vem jag är och var mina gränser går – det avviker jag inte från. Aldrig mer.
