Om du är singel har det säkert hänt dig flera gånger att någon frågat dig om du har en partner eller partner, och när du sa att du inte hade en så var svaret att du var för kräsen, eller hur?
Problemet uppstår när någon har samma kriterier vid 30 som de hade när de var tonåring. Räcker det för dig att inte ha något gemensamt med någon, precis som att de lyssnar på samma musik? Antagligen inte.
När du växer upp förändras standarderna. Du börjar fundera på om du delar samma religiösa, politiska övertygelse om utbildning, om han är kapabel att ändra åsikt, om han arbetar med sig själv, om han har en önskan att förbättra sig.
Det är mycket mindre viktigt för dig vad han lyssnar på, om han är snygg och vilken färg hans ögon har.
Naturligtvis är det här de första sakerna som lockar oss till en person, men när dejtandet fortskrider är du inte längre rädd för att ställa de svåra frågorna eller säga vad du tycker.
Om du är väldigt noga med vissa saker olika synsätt, det är bättre att avbryta all kontakt innan du sätter dig fast.
Många gånger lär man känna en person först när man går in i en relation med dem. Detta är normalt, men bekantskapsperioden bör inte vara för lång heller. Du måste prata om seriösa saker så snart som möjligt om du vill ha ett seriöst förhållande.
Höga standarder beror inte på att vi är kräsna, utan att utesluta människor som man inte är på samma våglängd med.
Det är bättre att vara ensam än med någon, bara att inte vara ensam. Detta är inte bara slöseri med tid utan också av liv.
Det går alldeles utmärkt att vara ensam, för man kan vara väldigt bra sällskap. En person måste uppfylla dina kriterier och du måste uppfylla deras kriterier för att ingå ett förhållande.
Nöj dig inte med mindre än vad du förtjänar och även mindre än vad du ger dig själv.
Om någon har låga krav tycker de inte att de förtjänar något bättre, de vet inte ens hur mycket de förtjänar.
Ha höga krav för att du vill ha en kvalitetsrelation, en partner som du kan växa personligen med, som du stöttar varandra i att förverkliga dina egna och gemensamma drömmar.
Men det är något annat om det finns standarder orealistiskt hög. Sedan bakom dessa normer finns rädslan för att bli sårad, så du sätter dem så högt att du vet att ingen någonsin kommer att nå dem.
Älska dig själv, uppskatta dig själv och livet kommer att tacka dig.
