Den mest oförstörbara agenten i det moderna blockbusteruniversumet återvänder – och med ett utseende som är mer sårbart än vanligt orädd. Trailern till "Mission: Impossible - Fallout" lovar inte bara ytterligare en dos av högoktaniga jakter, utan också en känslomässig slutakt för en franchise som har växt (och skjutit i höjden) med Tom Cruise sedan 1996.
Med varje bit Mission Impossible Tom Cruise som Ethan Hunt tänjde på gränserna för det fysiskt möjliga – men nu verkar det som om de största omvälvningarna är interna. Den nya trailern (officiellt släppt den 7 april 2025) för den sista delen – Mission: Impossible – Revenge – visar upp en mörkare ton som står i stark kontrast till de tidiga uppföljarnas ljushet. Kameran är mer återhållsam, färgpaletten svalare och musiken nästan elegisk. Det hela känns som ett långsamt farväl som Ethan Hunt (eller Tom Cruise?) skriver till sig själv.
McQuarrie eskalerar helt klart allt han satt upp i de tre föregående filmerna – från hemliga sällskap till identitetsförvirring. Men den här gången, för första gången, verkar det som att det inte längre bara handlar om att rädda världen, utan om att rädda sig själv.
Tom Cruise: fortfarande i luften, men med fötterna närmare marken
Cruise förblir en av få skådespelare som med fysiskt engagemang och (förmodligen galenskap) skapar scener som tar andan ur publiken. Ja, i släpet hoppar han sin motorcykel in i en klippa igen. Naturligtvis. Men mer än så, det som fångar ögat är hans uttryck – allvar, nästan vemodigt. Även om Hunt fortfarande är igång (såklart) verkar det som om det finns något annat gömt i den löpningen än bara uppgiften – kanske ånger, trötthet, tvivel. Det kommer vi också att uppleva i Mission: Impossible - Fallout.
I ett viktigt ögonblick i trailern tittar han direkt in i kameran (eller är det han själv?) och säger: "Allt jag har varit har fört mig hit." Denna linje kanske låter banal om den inte var mättad med två decennier av beslut och konsekvenser.
Estetik: en värld i upplösning, estetik i kontroll
Visuellt förblir filmen tydligt trogen sin estetik – realistiska platser, imponerande landskap, ingen onödig CGI. Även om vi har alla klassiska ingredienser: tåg, helikoptrar, tunnelbanor, trasiga byggnader – håller McQuarrie och teamet ett överraskande rent visuellt språk. Allt verkar mognare, mer genomtänkt, mindre "titta-på-mig" än till exempel Fast & Furious.
Ljuddesignen i trailern är i en klass för sig. Det där bekanta ta-ta... ta-ta från det ursprungliga musiktemat kommer nu från bakgrunden, från mörkret, nästan som ett hjärtslag som saktar ner. Det orsakar obehag. Inte på grund av fara, utan på grund av känslan av att något tar slut.
Skådespelare: stark men inte flashig
Trots den imponerande skådespelaren (Hayley Atwell, Ving Rhames, Simon Pegg, Angela Bassett, Esai Morales...) avslöjar trailern klokt nog inte för mycket. Det finns ingen klassiker i dialogerna heller "Vi har byggt något som kan förstöra världen" strukturer, utan mer om tillit, svek, val. Och det ger hopp om att filmen kanske bara går längre än sin egen formel.
Slutsats: det sista språnget... in i djupet
"Mission: Impossible - Final Fantasy" är inte bara ytterligare en explosiv resa på steroider, enligt trailern. Om filmen inte lurar oss med överdriven sentimentalitet eller sin egen storhet, kan vi få den där rariteten i den moderna actiongenren: en riktigt värdig slutsats.
Visst, vi kommer fortfarande att gnissla tänder under scenerna där Cruise hänger från ett plan. Men om trailern stämmer kommer den här gången det värsta hotet mot Ethan Hunt att vara han själv.
Och kanske är det därför det här uppdraget... äntligen inte är omöjligt. Men det är – personligt.
