När du tänker på en kock tänker du förmodligen på en fantastisk rätt, men också på kockens vita hatt - "torque blanche". Låt oss se vad kockarnas vita hatt betyder.
"Toque Blanche" eller kockens vita hatt har länge varit en symbol för kulinarisk expertis och hierarki. Dess höjd, ett visuellt tecken på auktoritet, kommer från en tradition som pionjärer av den legendariske franske kocken Auguste Escoffier. Detta är långt ifrån det enda intressanta med denna ikoniska huvudbonad.
Den vita hatten av kockar
Historien om kockarnas vita mössa börjar inte med fåfänga, utan med praktiska. Syftet med de vita huvudbonaderna som kockarna bär är i grunden hygien. I kökets kaotiska dans, där renlighet är av största vikt, fungerade den vita mössan som en duk som lätt visade alla spår av smuts. Legenden säger att den ökända Henry VIII upptäckte ett hårstrå på sin tallrik, vilket fick honom att halshugga sin kock.
De tidigaste versionerna av kockens huvudbonader var platta och funktionella och tjänade ett praktiskt syfte - att förhindra hår från att komma in i maten. Med tiden utvecklades designen och höjden på hatten ökade.
Denna förvandling var inte bara på modet; det var ett svar på den intensiva värmen i köket. De höga tillbehören möjliggjorde bättre luftcirkulation, vilket hindrade kockar från att ge efter för höga temperaturer samtidigt som de skapade en omisskännlig siluett som har blivit synonymt med kulinarisk skicklighet.
Vad är budskapet från kockarnas vita hatt?
Höjden på kockmössan är inte godtycklig; indikerar position och expertis i kökshierarkin. Auguste Escoffier, den inflytelserika franska kocken på Ritz Hotel i Paris, introducerade ett system där ju högre toque, desto högre rang. Escoffiers höga hatt sägs ha nått 45 centimeter och fick som sådan stöd av kartongbitar.
Förr trodde man att antalet veck på en hatt representerade antalet tekniker eller recept som en kock hade behärskat. Till exempel kan 100 veck innebära att man känner till 100 olika sätt att förbereda ägg. Idag är vecken en återspegling av respekt för tradition och påminner om en era då kulinarisk kunskap mättes mot mängden kulinariska färdigheter.
