Vissa relationer slutar utan ord. Utan avslut, utan återvändo. Bara ett utrymme som blir för trångt. Bara ett hjärta som inte längre tillåter sig att vänta. Och den frid som kommer när man inte längre letar efter den där allt redan har sagts – även i tystnad.
personlig utveckling
Steve Jobs. Mannen som bar samma tröja varje dag och oavsiktligt uppfann kapselgarderoben. Men utöver sin kärlek till den svarta tröjan lämnade han efter sig en ovärderlig uppsättning livs- (och karriär-) råd som fortsätter att inspirera entreprenörer, kreatörer och de som frågar sig själva fyra gånger om dagen om det här verkligen är vad de vill göra med sina liv.
Har du någonsin hamnat i en repetitiv dejtingcykel? Först gnistan, sedan hopp, sedan tvivel och tystnad? Varför verkar det ibland som att alla lovande början leder till besvikelse?
Känner du att allt faller isär? Att du inte har någon styrka kvar? Sök inte efter svar direkt. Ibland räcker det att bara stå still. Att erkänna för dig själv - det är svårt just nu.
Hur säger en stark kvinna adjö? Med respekt för sig själv!
Varför väcker ofta känslor av ångest, sorg eller inre oro på söndagseftermiddagarna? Varför börjar spänningar sakta byggas upp i kroppen trots all fritid? Och varför återkommer dessa känslor så regelbundet att de har blivit en del av din helgrytm?
När vi älskar någon tror vi att de betyder något – och att de har en framtid. Men livet följer ofta inte de regler vi föreställer oss.
Har du någonsin ertappat dig själv med att tuta innan du ens tänkt på det? Irriterar andra förare i trafiken dig mer än du vill erkänna? Varför tutar du egentligen, även när det inte är någon fara? Den psykologiska bakgrunden till stress bakom ratten.
Hur många gånger har du älskat någon som inte älskade dig tillbaka? Hur många gånger har du försökt, bevisat, väntat och hoppats? Och när tittade du senast på dig själv och frågade dig själv: varför gör jag det här? Varför kämpar jag för någon som inte kan älska mig?
Har du någonsin tänkt att kärleken inte längre existerar för dig? Att du har gått igenom för mycket, sett för mycket, gett för mycket?
Du blir trött långsamt. Inte i ett steg, utan i tusentals små. När man ger efter lite mer varje dag. Till dig själv. När du tänjer på gränser som du lovat dig själv att du aldrig skulle överskrida. När man är tyst för att undvika konflikter. När du ler trots att du känner en tår i halsen.
Varför tänker du fortfarande på någon som redan har glömt dig? Varför återkommer smärtan trots att du redan har accepterat sanningen? Och varför letar du fortfarande efter svar trots att du vet att de inte kommer att ge dig frid? Kanske finns svaret inte i dem, utan i dig.











