Jag fylls av sentimentalitet och ett leende kommer på läpparna när jag nostalgiskt minns alla "mularia" från kvarteret, som bland annat samlats hos oss, ... ni är välkomna att läsa nummer 172 - HI-TECH .
stadstidning slovenien
Vi har redan gått in i månaden som räknar minst dagar, men som har flest händelser som på något sätt inte kan ignoreras. Februari månad är bland annat kärlekens och kulturens och framför allt filmens månad då det delas ut ett flertal filmpriser för det gångna årets prestationer. Listan över nominerade i år domineras främst av biografiska dramer, överfulla av känslor som når ända in i hjärtat.
Och hur annars? Euforisk, solig, venal? Kanske tar du emot några presenter under bordet? Ingenting händer i alla fall, just nu tittar ingen under dina händer, ingen ser något i vårt lilla subalpina land, men han vet allt, han är tyst och säger något nonchalant, medan ett leende formas mot honom, när damen, som står i kö, tar med choklad och säger, jag kan vara den första, annars går godsakerna ut...
Tokratna številka gleda v prihodnost, a če jo želimo razumeti, moramo poznati preteklost. Zato se za hip ustavimo in poskusimo najti temelje naše prihodnosti.
Družbena omrežja so povezala družbo na popolnoma samosvoj način in ustvarila nove digitalne zvezdnike – vplivneže, ki ne živijo v okviru klasičnih medijskih kanalov, kot so televizija, radio in tisk. To so influencerji na digitalnih kanalih, takšni, ki jih vaša babica ne pozna in vaša mama ne razume. So ti novi digitalni influencerji res novi zvezdniki? Za nove generacije vsekakor. Za tiste vmes mogoče. Za nekatere nikoli. V osnovi je treba živeti njihov digitalni svet, da jih lahko čutiš, da jih lahko razumeš.
Sommaren är i full gång och en mängd olika evenemang förutspås i staden, där det verkar som att det inte finns plats för program för att skämma bort alla våra sinnen.
Nåväl, de kom. Snö och min första ledare. Och eftersom de säger att man aldrig glömmer den första, och eftersom jag såklart inte vill att den ska vara den sista, så borde åtminstone den här vara bra.
Ibland blir jag överväldigad av sådan nostalgi, nostalgi efter de gånger jag inte var där alls. Jag tittar på foton från Hollywoods "guldålder" och dåtidens europeiska produktioner, jag lyssnar på franska chansons och italienska kanzoner. Jag bläddrar i gamla modetidningar och undrar. Vart tog all den skönheten vägen, den där rena skönheten som inte behövde futuristiska accessoarer och massor av smink, men ändå var så mycket närvarande? Var fanns deras hemlighet (förutom bra stylister och makeupartister)? Var det helt enkelt mindre stressigt för dem?
Vi har sett soliga dagar när solen värmer behagligt och vi äntligen inte behöver mössor, halsdukar eller handskar längre. Det är dessa dagar då vi trots vårtrötthet dras till solen, eftersom det inte är för varmt än. Vi brukar redan ha ett manus till den första picknicken och den första "fotograferingen" på en parkbänk. Så vi har ingen brist på idéer om hur du ska spendera din fritid. Det här är vårens charm.
För några dagar sedan körde jag genom Vrhnika. Som passagerare har jag inget körprov. ("Säg whaaaat?!"). Jag känner mig förresten inte riktigt fattig, jag använder en cykel och en "pedHonda" eller, bättre uttryckt, mina två ben.
Ste že kdaj razmišljali, zakaj je junij tako prekleto sladek? Pa ne sladek le v smislu, da si z največjo slastjo privoščimo najboljši sladoled v mestu in ta še kako tekne ...