Jesse Armstrong, fadern till kultserien Succession, återvänder med ett nytt projekt – Mountainhead, en satirisk bomb som vågar titta in i kärnan av dekadens, apati och banalitet hos den rikaste 1% av mänskligheten. I huvudrollen: Steve Carell som en självförsörjande miljardär mitt i en global härdsmälta – men oroa dig inte, snöskotrarna fungerar fortfarande.
Välkommen till en värld där fyra teknikmiljardärer flyr verkligheten till en lyxig reträtt i bergen innan verkligheten våldsamt smyger sig in genom deras fönster – bokstavligt och metaforiskt. BergshuvudHBO:s senaste originalfilm, som har premiär den 31 maj på Max, presenterar en tematisk följd Successioner, men med en något mer apokalyptisk twist.
Filmen Mountainhead är regisserad och medskriven av Jesse Armstrong, en författare som redan har Följd målade briljant bilden av imperier byggda på cynism och emotionell tomhet. Den här gången slår det till ännu hårdare med tidsandan: fyra vänner, som tillsammans har mer pengar än 60 procent av världens befolkning, samlas för en snöig semester – en semester under vilken den globala ordningen börjar nystas upp. Men vem skulle oroa sig? Pokern är igång, whiskyn flödar, egot blomstrar.
En ensemble som bara skriker efter guld
Steve Carell spelar Bill, klanens ledare som är delvis Mark Zuckerberg, delvis Logan Roy, delvis den manliga versionen av Gwyneth Paltrow med en besatthet av biohacking. Han får sällskap av Jason Schwartzman som en teknologisk buddhist, Cory Michael Smith (känd från serien Gotham) som en stillsamt manipulativ visionär och Ramy Youssef som den yngsta, fortfarande moraliskt sprickiga miljardären i laget.
Schwartzmans karaktär citerar ibland Nietzsche, men kräver sedan att de förbereder honom en benbuljong smoothies. Youssef letar dock ständigt efter en signal – inte efter sin mobiltelefon, utan efter sin inre kompass. Ironin är lika tjock som snötäcket i Colorado, där filmen till största delen spelades in.
Rikedom som en andlig tomhet
Armstrong är återigen inte rädd för sina karaktärers moraliska komplexitet. Ingen av dem är karikatyriserade skurkar – men ingen är genuint bra heller. Det är just denna gråzon som ger filmen dess själ. Under ett pokerparti avslöjas det att en av dem kan ha utlöst en kedjereaktion som har kraschat de globala marknaderna. Någon annan tycker att detta är riktigt roligt. Det tredje handlar om att överväga hur man kan förvandla situationen till en NFT.
Mountainhead är inte linjär, utan fragmenterad – Armstrong använder tekniker från postmodern narrativ, inklusive icke-linjär redigering, plötsliga hopp in i framtiden och till och med ögonblick där karaktärer verkar medvetna om sin egen fiktion. Det är en metafor för isoleringen av en elit som har råd att ignorera världens kollaps. Inte bara bokstavligt, utan även berättarmässigt.
Produktion
Filmens producenter är David Bernad (Den vita lotus), Will Ferrell (ja, den där Will Ferrell), och Adam McKay, som Armstrong tidigare hade arbetat med på Successioner. McKays inflytande är tydligt – från den visuella dynamiken till den skarpa, nästan dokumentära kritiken.
Filmen spelades in i vinteriga Colorado, och scenografin var av Eva Stewart (Les Misérables, Kungens tal), som byggde den frusna lyxen med precisionen hos en Bond-lya. Varje detalj skriker: "Här bor en man som har råd att inte förstå världen."
Varför kommer den här filmen att vara viktig?
HBO har redan Följd visade sig vara ett hem för en sofistikerad men lättillgänglig kritik av kapitalistisk dystopi. Bergshuvud fortsätter den här serien och lägger till en dimension av kollektivt ansvar – och frågan: om världen verkligen står i brand, vem har då tändaren?
Vid premiären den 31 maj förväntas filmen utlösa en våg av diskussioner – från Twitter (förlåt, Xa) till den akademiska världen. Vissa medier rapporterar redan om interna förhandsvisningar, där det hördes: "Det är som att 'Don't Look Up' och 'The Menu' hade ett kärleksbarn som gick i terapi hos Armando Iannucci."
Slutsats:
Bergshuvud är en film om och om tid – om nuet som låtsas vara framtiden, och om den framtid som vi troligtvis redan saknar. I en värld där vissa har allt och andra inte ens har varma strumpor, visar Armstrong att skillnaden inte bara ligger i medel – utan i perspektiv. Och även om filmen är genomsyrad av kvickhet, så ligger bakom den en kall sanning: de rika kommer att överleva vintern. Men kommer de ens att märka att den fanns där? Se den på MAX!
